Sida:Svea rikes häfder.djvu/636

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


S. 404 n. 5. l. Gulathingslagen cit. af Verelius till HervararSaga p. 69.

S. 411 r. 5. Den Thorsdrápa, hvaraf ett fragment finnes bibehållet i Skalda, är ej af Thiodolf utan af Ejlif Gudrunason, äfven en hednisk skald.

S. 431 n. 9. Matthæus Westmonasteriensis, Flores Historiar. p. 325, öfversätter sjelfva namnet Sceaf med Garba, Frumenti manipulus (Kärfve).

——— n. 10. Gothiod är Gudarnas folk, Godjod Gudarnas afkomma (af Jod, soboles).

S. 437 r. 6 och det l. och

S. 445 n. 1. querelam l. quendam.

S. 460 n. 2. Det öfriga af Fundin Noregr finnes ock i Olof Tryggvas. S. Ed. Skalholt mot slutet.

S. 472 n. 2. Det synes derföre vara med allusion på sjelfva namnets betydelse, som skalden Brage den Gamle, Yngl. S. c. 5, kallar Gylfe för den guldrike.

S. 552. "De första Christna Missionsberättelser om Sverige." — Hvad ur Ansgarii Lefverne skulle kunna om Sverige anföras för denna tid, spara vi till berättelsen om Christendomens införande. Här vilja vi blott anmärka, att de i vita Ansgarii c. 10 och c. 16 omtalda Svenska Konungar Bern (år 829) och vidare Anondus svara mot Isländska Langfedgatalets Björn på Håga och dess samkonung Emund. Men den Oleph eller Olaph, hvilken Ansgarius vid sitt andra besök i Sverige (år 853) fanns såsom Svenskarnas Konung (Rex Sveorum) i Birca (Vita Ansg. c. 23), omtalas icke af Isländarna.