berättelser från medeltiden förmäla om Huner (namnet skrifves äfven Chuner) i sjelfva Skandinavien, har troligen blifvit föranledt af det dermed likljudande folknamnet Quener.
S. 128. Ett annat MS af den Svenska Sagan om Thidrek har sedermera funnits på Kgl. Biblioteket i Stockholm. Jfr. Iduna X. H. s. 282.
S. 175 n. 5. Åke-Thor l. ÅkeThors.
S. 197 n. 3. Müller l. Torfæus, Series Reg. Dan. p. 255.
S. 200 n. 9. And. Rudman, hvilken år 1697 utsändes såsom prest till Nya Sverige vid De la Ware floden i Norra Amerika, skrifver i bref till Prof. Jacob Arrhenius i Upsala s. å. att Vindrufvor och Vinbär der vexte vilda. Palmsk. Saml.
S. 236 n. 5. Det här förekommande påståendet få vi rätta. Ibland Odens namn är ock det af Solens Skapare, Skalda p. 94; och han var således, i sin högsta bemärkelse, den Gud, hvilken visare Hedningar tillbådo såsom den der skapat Solen.
S. 336. Att Surtur (den svarte) verldsförbrännaren, långt ifrån att vara en högre uppenbarelse af sjelfva gudomligheten (såsom någre förmenat), i den Nordiska Mythologien är en ond varelse, synes ej blott deraf, att Loke, Hel och Jättarne äro hans bundsförvanter i den sista striden, utan äfven af den omständighet, att Surturs namn i Skalda s. 209 förekommer bland Jothnaheiti (Jättebenämningar), hvilka i allmänhet utmärkte förhatliga föremål.
S. 265 n. 4. Spår till Alliteration förekomma äfven stundom i de Nordiska Kämpevisorna.
S. 274 r. 4 han som l. han.
S. 375 n. 9. Getinum l. Geticum.
