Sida:Svensk Zoologi.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


VANLIG BLATTA.

l5

längs efter kanten äfven urgröpt som en kort fåra, hvilket utgör ett af irrsektens specifika märken. Utom dessa löpa liera finare strimor eller ådror mot hvarandra utan någon viss ordning. Vingarne, gömda under dessa skal, äro val icke längre men bredare, och vikas dubbla på längden, hinnaktiga och ådriga. Hos honan äro täckvingarna endast liksom ämnen dertill eller knappt så långa som de första begge bälglederna. För öfrigt synes allsintet tecken till vingar.

Benen, särdeles de bakersta, äro mycket långa. Benpiporna å ömse sidor, äfven som låren inunder, fintaggiga, fotlederna 5, af hvilka den sista slutas med en gaflellik klo.

L.aTven af denna Insekt är nästan i alty lik en fullkomnad Blatia. Den saknar endast tackskålen och vingarna. Förvandlingen liknar suiedue mycket Gräshoppornas.

Så väl i detta som i sitt fullkomnade tillstånd löper Blottan med en utomordentlig snabbhet. Hon byter om hud flera gånger. Frisch påstår att det sker 4 särskilta innnn parning föregår. Vid hvart ombyte utkommer kroppen lit-!l hvit ur den glänsande svarta huden. Den nya rodnar och blir småningom hård, brun och ändtligen svart.

Det är ganska troligt att parning ofta sker under Larv-åldern, eller innan alla delar hunnit utvecklas, älven .s<>m det sannolikt händer ibland Syrse - och Cimex-slägter- 1,1 eller sådana, hvilkas Larver äro fullkomligare än Larver i alimänhet befinnas. Schönficrr har sett t. ex. en Coccus (mii-i förrn is Gyllenh.) para sig både som larv och bevingad. Och huru många andra, såsom Skalbaggar, finnas icke oftast, och kanske alltid, vinglöse (Apteri), och fortplantningen blir ickedessmindre fullbordad. — Blattahonan löder icke mer än ett egg i sender. Detta är ovanligt stort, aftfngt och trubbigt i ändarne med en hvass utstående kant som har 18 fina tänder och 8 mindre märkliga ränder på tvereni Dessa tänder tjena att fasthålla egget in.»m den öppningen som utmärker könet. Det bäres uer hela veckan och nedsläppes en tand i sender, tills egget

ute. Det är i början hvitt och mjukt, sedan lifTärj

I och blir kastaniehrttnt då det fälles, och sedan

'sas med bakfötterna, med hvilka den genom egget

vidgade öppningen siven sorgfälligt tillslutes. Huru Jäng

tid ännu lordras förrän ungarne kläckas samt deras första