Man har varit omtänkt att på flera sätt kunna förekomma tilltagandet af dessa gäster och att utrota dem. I Pettersburg säges fordom varit en förordning, till följd af hvilken de af Durak hemsökta husen voro i fara att blifva nedrifna. I Finland har man lemnat bebodda ställen öde under starkaste vintern, då ohyran förmodligen genom kölden utdött, emedan man under ett eller annat påföljande år saknat den. Det är emedlertid en lycka att honan är vinglös, hvarigenom familjens utbredande något hämmas, helst hon icke kan, som hanarne flytta sig utan hjelp på längre afstånd. Stenkolsrök äfven som Svafvelångor äro uppgifna såsom tjenliga medel, dels att fördrifva, dels att döda Blattor; men ingenting är dertill verksammare än kakor eller degkulor gjorda af hvetemjöl med något Arsenik, hvilka, lagda på tjenliga ställen, snart blifva efter önskan förtärda. Om degen göres med afkok på Räfkakor eller Prustrot torde samma ändamäl vinnas. Framför allt är nödigt, att hus-förrådsställen äro fullkomligt täta utan springor och öppningar. Finnarne bruka, 8tt, i deras pörten utbreda bakom och ofvanpå ugnen rötterna af den hvita och gula Näckörten (Nymphæa alba och lutea), bland hvilka dessa djur skola vantrifvas.
Tab. 11. Fig. 1. hanen af den vanliga Blattan. — 2. honan. — 3. larven till honan; alla efter naturen. — 4. bakdelen af hanen. — 5. af honan. — 6. hufvudet och dess delar. — 7. benet; alla förstorade. — 9. ett egg. — 11. detsamma större gjordt.
