snarlik fiskarnes, men blott hinnaktig; mjuk och utan benämne, blir småningom smärre, torkar och slutligen försvinner; och nu är Grodan fullkomnad.
Som Grodornas egg kläckas i vattnet, hvilket vår och sommar är kallare än atmosferiska luften och jordytan, och röna således vida mindre värme än de Amfibiers egg som kläckas under den af solen upphettade sanden, så är icke underligt att de fordra en mångdubbelt längre tid till sin utveckling.
Man träffar dessa Grodor af olika storlek, hvilket beror af deras ålder; ty Rösel tror att de vexa tills de äro 10 år gamla. Derjemte torde födan och himmel-strekets värmegrad äfven bidraga till utvexandet. I de blidare klimaten får kroppen från nosen till bakdelen 2-3 tums längd, och bakfötterne, då de utsträckas, fyra tum; deremot hinna de främre knappt till tredjedelen deraf. Honan blir ock vanligen större än Hanen. Visst är, att förrän de uppnått fulla 5 år, äro de icke skickliga till parning. Deras högsta ålder kan ej med säkerhet bestämmas. Enligt Rösels tanka, går den öfver 16.
Den ätliga Grodan äger utan tvifvel skarpa sinnen. Hennes stora utstående ögon, ge henne förmåga att se rundt omkring sig, så mycket mer som de äro rörliga, och kunna både in- och utdragas; den mjuka och smidiga huden att känna flägten som rör hennes yta; den spänstiga strängen inom örat att märka det minsta buller midt under det starkaste larm af sina kamrater. I smaken synes hon äfven grannlaga, då hon aldrig njuter något förskämdt eller ruttnadt. Maskar, små snäckor, iglar, insekter med och utan vingar vidröras icke, om hon ej ser dem lefvande, men hon griper då sitt rof ofta med et alnshögt skutt. Flygande insekter fångas med tungan, som betäckes med en klibbig slem. Små snäckor slukas hela, och snålheten kan äfven gå så långt, att möss, små vattenödlor, nykläckta anke- och andre fågelungar som närma sig till henne, äfven blifva hennes byte. Magen kan också ansenligt utvidgas och rymma en myckenhet näringsämnen.
Grodan älskar solen, hvarföre hon icke sällan uppkryper ur vattnet, eller dit jagad, åter snart uppkommer, för att låta beskina sig. Om vårnätterne i synnerhet röjes hennes närvaro genom det ofta förnyade entoniga ro-
