lan buk- och gumpfenorna, af hvilka den sednare, äfvensom den på ryggen, intaga större delen af fiskens längd. Strålarnas antal i fenorna är, liksom hos fiskar i allmänhet, mera föränderligt, än att säkra specifika märken kunna deraf hämtas. Bukhinnan är vanligtvis svart på den öfra, och hvit på din undra sidan; och tarmkanalen, ehuru icke lång, gör likväl några krökningar, samt har på yttra sidan ofta flera masklika bihang, nära intill nedra magmunnen. Slutligen ligga hanens sädesblåsor och honans eggstockar, såsom aflånga tunna kroppar, tvenne af hvardera, ofvanföre de öfriga inelfvorna i buken.
Flundrornas rörelse i vattnet är icke hastig. De simma snedt, under det kroppen hålles med sin undra plan i sned ställning emot hafsbottnen, och visar samma vågiga böjningar som ålens, då fenorna på ryggen och vid gumpen såsom styren underhjelpa farten, och de öfriga fenorna rörelsen framåt. De sakna simblåsa, hvarmed andra fiskar lyfta sig från djupet till vattenbrynet, hvarföre flundrorna synas bestämda att mest vistas på hafsbottnen och der grunden är sandig, i hvilken de kanske äfven vid ebbens infallande nedgräfva sig. De simma på bottnen, vanligen i rät linie, och göra härvid en fåra i sanden, som är synlig hela timmen efteråt, om vattnet är stilla. Här finna de sin föda bland vattenkräken, maskar, små snäckor, räkor och kanske fiskungar, men bli äfven i sin ordning rof för råckor, som likaså hålla sig på djupet. Långor sägas icke mindre vara deras fiender, att icke nämna den allfrätande förnämsta varelsen i den skapade naturen.
Flunder-arter finnas i alla verldshafven, och vi räkna ända till 9, som träffas kring Svenska stränder. Den mer och mindre helrunda omkretsen af deras kropp, jemte läget af ögonen, ge utan tvifvel anledning till bästa metoden att åtskilja dem.
Ibland dem som hafva ögonen till höger, hör Dragskäddan, hvilken något sällsyntare än flera andra, fiskas stundom på våra kuster, så väl mot Östersjön som Norrsjön belägne. Hon förekommer emellan 5 — 7 tum i längden, men uppnår någon gång en half aln, och är mer eggformig i omkretsen än cirkelrund. Hufvudet efter vanligheten litet, har en mindre vidgad mun, hvars nästan lika långa käkar äro besatte med korta, täta och hvassa
