samma befintliga körtlar afskiljer de icke sällan undransvärdt sköna färger, hvarmed snäckskalet prydes, ofta så anordnade att bilda de band, fläckar eller punkter som på snäckorna förekomma.
Alla enskaliga Snäckor, utom Seglare (Argonauta) och Skepparo-Snäckorna (Nautilus), bebos af sådana Blötmaskar eller Snigelslägter som krypa på buken. En stor del af dessa finnas beständigt på landet, äfven som andra endast under vattnets yta. För att kunna meddela ett allmänt begrepp om dessa, och till undvikande af framdeles vidlyftighet vid historien af lika beskaffade Snäckor, anse vi såsom anmärkningsvärdt böra anföras, att:
Snäcksniglarne hafva hjertat nära basen af hufvudpulsådern (aorta), och hjernan ofvanför magstrupen, som omgifves liksom med ett halsband af tvenne från den förra gående nervgrenar, hvilka förena sig inunder i en stor knöl, hvarifrån alla nerver sedan utlöpa. Hos största delen gömmas deras gäl-lungor (branchiæ) inom kroppen i en egen rymd under gördeln. På högra sidan af detta märkvärdiga organ som skapar sjelfva Snäckan, synes också en för andedrägten bestämd stor öppning[1], genom hvilken, som efter behof tillslutes eller öppnas, luften kan insupas, och denna antingen utvidgad eller sammantryckt ger djuret förmåga att höja eller sänka sig i vattnet. Härigenom får denna gördel ett slags likhet med simblåsan hos fiskarne. I stället för nämde öppning formeras en kanal hos några. Det är således tydligt att Snäckdjuren hafva af nöden att andas i fria luften, hvarföre ock de som bo under vattnet, komma ofta upp i brynet deraf. Blodådrornas hufvudstam delar sig, för att ge åt lungorna den blod som kommer från kroppen, och som dessa föra till hjertat, hvilket kringsprider den öfverallt. Lefvern är stor och magen mer och mindre tjock, samt tarmkanalen olika lång med sin egen öppning (anus) ofvanför den som leder till lungan. Antalet af Tentaklerne är olika; de äro 4 hos Land-snäckorna, och endast 2 hos deras slägtingar i vattnet. Ögonen sitta än vid spetsen och än vid basen af dessa redskap, och ibland på sjelfva hufvudet. Munnen är rundad eller snytlik, beväpnad med hårda tänder eller alldeles utan sådana. Allmännast äro dessa djur tvåköniga. Alla lägga egg, somliga flera tillsam-
- ↑ Foramen, quo respirat. Chemnitz.
