Sida:Svensk Zoologi.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


TRAGARDS-HELIX-SlfÅCKA. 17

samma befintliga körtlar afskiljer de icke sällan undransvardt rg«* hvarmed snäckskalet prydes, olta sa

anordnade att bilda de band, Häckar eller punkter som

ickorna förekomma.

Alla enskaliga Snäckor, utom Seglare (Argonanta) och Skepparo-Sx^c^oxm (Nauiilus), bebos af sådana Blötmaskar eller Snigelslägter som krypa på buken. En stor dl af dessa finnas beständigt på landet, äfven som andra endast under vattnets yta. För att kunna meddela ett allmänt begrepp om dessa, och till undvikande af framdeles vidlöftighet vid historien af lika beskaffade Snäckor, anse \i såsom anmärkningsvärdt böra anföras, att.:

Sn'icksniglarne hafva hjertat nära basen af hufvudpulsådern (aorta), och hjernan ofvanför magstrupen, som omgifves liksom med ett halsband af tVenne från den förra gående nervgrenar, hvilka förena sig inunder i en stor knöl, hvarifrån alla nerver sedan utlöpa. Hos största delen gömmas deras gäl-lungor (branche) inom kroppen i en egen rymd under gördeln. På högra sidan af detta märkvärdiga organ som skapar sjelfva Snäckan, synes också en lör andedrägten bestämd stor öppning *), genom hvilken, som efter behof tillslutes eller öppnas, lulten kan insupas, och denna antingen utvidgad eller sammantryckt ger djuret förmåga att höja eliter sänka sig i vattnet. Härigenom fur denna gördel ett slags likhet med simblåsan hos fiskarne. I stället för nämde öppning formeras en kanal hos några. Det är således tydligt att Snäckdjuren hafva af nöden att andas i fria luften, hvariöre ock de som bo under vattnet, komma ofta upp i brynet deraf. Blodådrornas hufvudstam delar sig, för att ge åt lungorna den blod som kommer från kroppen, och som dessa fora till hjertat, hvilket kringsprider den öfverallt. Lefvern är stor och magen mer och mindre tjock, samt tarmkanalen olika lång med sin egen öppning (anus) ofvanför den som leder till lungan. Antalet af Tentahlerne är olika; de äro 4 hos Land-snäckorna, och endast 2 hos deras slägtingar i vattnet. Ögonen sitta än vid spetsen och än vid basen af dessa redskap, och ibland på sjelfva hufvudet. Munnen år rundad eller snytlik, beväpnad med hårda tänder eller alldeles utan sådana. Allmännast äro dessa djur tvåköniga. Alla lägga egg, somliga Hera tiilsam

  • ) Foramen, quo respirat. Chemnitz.