Sida:Svensk Zoologi.djvu/176

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


l8 TRAGÅRDS-HELIX-SNACKA.

mans, andra helt ensamma, och hos några kläckas de äfven i eggstocken. Ändtligen äro Maskhusen eller snäckorna lika så mångfaldiga i skapnad som färger. Form och ställning af mynningen, icke sällan tillsluten med ett eget lock, läppen, vindelns vridningar, deras upphöjning öfver de understa, knölar, fåror, strimmor m. m. på Snäckornas yta, ge alla goda kännemärken, och erbjuda genom deras olika förhållande, och, såsom hittills i allmänhet mera bekanta än de inneboende djuren, en stöne lätthet att åtskilja dem i den ordning af slägter och arter, som blif. vit antagen i Katural kabinetten, hvilkas utmärkta prydnad de äro.

Helix-Snäckor na höra till ett slägte ibland de enskaliga, hvars vridningar formera en klotrund Snäcka med en mynning vidare i bredden än i höjden, samt månlik. Det är talrikt på arter som lefva endast på det torra. Billigt hafva de blifvit härifrån söndrade som välja våta boStällen t då så väl Snäckan som dess invånare visa en märklig åtskillnad (Planorbis, Bulimus.)

Ibland de äkta arterna är deremot Trägårds- HelixSnäckan, ämnet för denna beskrifning. Om hon än synes sakna dt:n brokiga fägring som utmärker flera af hennes samslägtingar , är hon ickedessmindre nog märkvärdig, att förtjena en mer än vanligt -uppmärksam blick af ft;« unn Iskaren. En kort afhandling om densamma torde icke heller finnas öfverflödig, då lika egenskaper kunna till egnas andra arter, hos hvilka de äro blott litet förändrade.

Hela längden af det djur som bebor Snäckan, är, då det utsträcker sig utom den, 3 tum och deröfver, och i bredden mer än hälften deraf. Hufvudet förent med kroppen genom en hals som kan förlängas eller hopdragas, är försedt med /\ tentakler af lika natur som halsen, och tillika ganska känslofulla och rörliga, de främre helt korta", de bakre mycket längre, utsträckta, trinda, ihåliga, knottriga samt trubbiga i ändan, der de små klotrunda ögonen sitta, höljda liksom med ett slags ögonlock, när tentaklerne indragas. Här, på sjelfva hufvudet, emellan tentaklerna på högra sidan , upptäckes en öppning, der fortpIantningsdfeJarne i sinom tid uttränga! Framtill synes munnen utan snyte, men med läppar sittande i triangel, och under den öfversta en hård och med tänder besatt käft i form af en halfmåne, samt ia i munnen en i spet-