fisken infann sig ofta i fjordarne till den myckenhet, att fångsten förrättades utan redskap med bara händerna. Zeeländarne började midt på 1100-talet detta fiske, liksom man redan gjort vid Pommerska stranden och Norrska vallen; men ännu var sillfångsten der obetydlig, innan Lübeck, Braunschweig och Cöln, så namnkunniga i Hanseatiska förbundets Historia, ungefär 1254, i samband med 60—80 andra städer förenade sig att göra den lidens handel till deras egen. Dessa utsände folk kring alla Skandinaviens kuster, der Sillen mest infann sig; och det säges att 1275 sådan mängd fångades vid Skåne, att lasset såldes för ett öre[1]. Engelsmännen glömde icke heller att tidigt draga fördelen af sitt läge; och påstås att de redan 1310 utskeppat både saltad och rökt Sill, och inom ett år (1338) icke mindre än 56 läster. Men det var Willem Rewkelzoon från Biervliet som 1388 lärde sina landsmän rätta konsten att salta och inpacka denna handelsvara, åt hvilken vigtiga upptäckt en Monark, som utsträckte sin fruktade spira öfver hälften af Europa, Carl den 5:te, 170 år senare, gaf vid uppfinnarens grift ett så högtidligt bifall. Det var för Bataverna, kämpande för friheten, tvungne att söka sig en fristad inom en liten krets af jordytan, hvilken konsten danat, som hafvet öppnade sina skatter. Det stora fisket har blifvit deras guldgrufva, der rikedomar blifvit samlade och mottagne af fria händer, utan att fuktas med tårar och blod af trälar som hungern efter guldet redan århundraden störtat i jordens inelfvor. Tvertom, här danades lycklige medborgare, kunnige seglare, oförskräckte sjömän. — Styrande makten har också sorgfälligt vårdat ett för allmän och enskilt nytta så kostbart yrke: Premier ha blifvit gifna för de brukade fartygen: Fiskperioderna utstakade: lektiden skyddad, och det så, att hvar fiskare innan han utgår, med ed förpligtar sig att före den 25 Juni och efter den 1 Januari icke bruka näten, hvilkas maskors storlek lagligen blifvit bestämdt: Tvenne vigtiga omständigheter på andra ställen till fiskets förlust och skada uraktlåtne, såsom vid Preussiska kusterne. Vidare äro saltningssätten och saltets art förordnade, med lika ordning som kärlen märkas; allt för att icke spara möda och noggranhet vid denna förrättning, som årligen sysselsatt 750000 personer och mer än 3000 fartyg.
Men långsamt uppbar Sverige förmånen af den ymnig-
- ↑ En half. R:dr efter nu varande mynt.
