afsöndras inom de ställen de befinna sig. Mot slutet af Maj äro de fullvuxna, efter hvilken tid ända till Juli man ser dem bortgå genom ändtarmen och fallne på jorden, söka sig tjenligt ställe att förvandlas till Puppor, ur hvilka flugan framkommer efter 5—6 veckor. Hennes storlek är nästan som Renstyngets, och hufvudet hvitt och ludet. Bålen mörk, i synnerhet midtpå, och bälgen mörkgul med svarta fläckar och punkter. På bröstskölden synas äfven 2 hårtofsar. Hanen har en gulare färg än honan, hvars eggläggare är mycket lång, svart och inböjd. Det är genom vingarnes fläckar som häst-stynget genast igenkännes från andra arter.
Den försigtighet som denna fluga synes bruka till vinnande af plats för sin afföda inom hästens inelfvor, är märkvärdig. Man skulle snart inbilla sig att något mer än natursdrift funnes hos henne. Den bördiga honan, färdig att släppa eggen, svingar sig tätt öfver sitt föremål, nästan upprätt och med den långa stjerten krökt inåt ock uppföre. Knappt synes hon någonsin sätta sig, utan i skjutande flygt fäster hon egget, åtföljdt af något klibbigt ämne, vid hästens hår. Få ögonblick efter, förnyar hon sitt besök, för att fastklibba ett annat, och då flere hennes likar göra detsamma, kunna stundom 4—500 egg finnas fällda på en enda häst.
På undra delen af kroppen, särdeles omkring frambenen och bakom bogarne, synas eggen gemenligen lagda, någon gång äfven på manen; men det förtjenar anmärkas, att det alltid sker på de ställen, der de räckas af hästens lunga. Nu sitta de 3—4 dagar på håret, liksom att fullmogna, hvarefter de genast lifvas genom den ljumma fuktighet som åtföljer tungan hvarmed de afslickas, och således föras, redan kläckta, ned i magen med födan för att ytterligare vexa och tilltaga.
Honorna äro ganska eggrika, som troligen hos hela slägtet. Vallisneri räknade 700 hos en enda! Utan tvifvel gå många förlorade, som afskuddas eller af väta bortsköljas, äfven många larver ha samma öde, än krossas de under fötterna eller blifva de fåglars byte, att, kanske, knappt en af 100:de hinner till flugåldern.
Hästarne synas vanligen icke hysa någon farhåga för denna fluga, på det sätt som Nötkreaturen för sin. Hon ofredar dem icke med sting och biodsugande som Bromsarne, Myggor och Ledsnuten göra, och vinner således lätt sitt ändamål. Men äfven dessa befordra detsamma;
