Sida:Svensk Zoologi.djvu/231

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


HAST-STYXGET. 5^

ty, i följe af deras retelser på huden, slickar hästen ofta de ställen der styngflugans egg redan finnas, och skulle han äfven sjelf sakna dem, kan han lå tillräckligt af sin granne, hvars skuldra vänskapsfullt slickas af honom.

Tab. — fig. ii. En honfluga af Häst.Stynget. — Uf Larven.

5. LÄPPSTYNGET.

OESTRUS HEMORRHOIDALIS.

Vingarne äro smutsigt bvitaktige och utan fläckar. Bälgen hårig och svart, vid fästet hvit, och ytterst brandgul.

Linn. Syst. nar. ia. p. 970. — Faun. Su. i735« — Gottl. res. s. 277. — Clark. 1. c. p. 5*7- t. a5. f. 10—15. — Fabr. Syst. Antl. p. 229. — Ef. Syst. Ent. 6. p. aäa. (OE. Equi. fi). — Syst. Nat. ed. Gmel. p. 2809- (0E> Bovis). — Modéer. V. A. Handl. 1786. s. x45. (OE. nasalisl. — Réaumur Ins. t. 35- f- 3- — t. 54- f- 14. (Larva). — Geoffr. Ins. a. p. 455- *•

-I—Jarven, hvilken skiljer sig blott i storleken från den foregående artens, såsom mindre än den och till färgen hvitare, väljer samma boställe inom hästens mage, derifrån han utvandrar genom tarmkanalen, från Juni början till medlet af Juli, och synes då en tid hängande utanför ändtarmen, grönaktigt röd till färgen', men blir efterhand rödare under sitt tillstånd som Fuppa, hvilket varar ungefär ett par månader. Flugan som utkommer är knappt hälften så stor som Häst stynget, hvitluden i hufvudet och bålen betäckt med mörka hår samt ett svart balte mellan vingarne. Bälgen är svart med ljusa hår vid fästet och brandgula åt stjertändan. Inunder är kroppen gråaktig, låren mörka och benen brunfärgade.

Vi anse icke nödigt bevisa orimligheten af den sägen, att flugan skulle genom ändtarmen inkrypa för att der lägga eggen. Mera bifall må lemnas Herr Clarks på erfarenhet grundade uppgift, att Hästens läppar dertill väljas och sökas af flugan. Hennes bemödande att åtkomma dem och den kittling hon förorsakar, injagar en naturlig rädsla hos hästen, som oupphörligen slänger hufvudet upp och Bed lör att afhålla det envisa kräket, och stampar liksom att mota flugan då hon söker att stjäla sig liarn mellan bogarne. Men då allt är fåfängt, galopperar han yr öfver fältet och finner ingen fristad förrän i vattnet, der hans ovän måste lemna honom. Men innandess träffas han of-