Sida:Svensk Zoologi.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


42 FÅR-ST YN G ET.

svarta prickar hvarje med ett utstående svart hår. Den aflånga bälgen alldeles utan ludd, blott glest och knappt märkbart hårig, Sr också svarllläckig och skiftar i grått och hvitt, och både ögon och kroppen liksom af guld och silfver, men endast så länge flugan lefver. Fötterna äro deremot gulaktiga. Som det är i näsborrarna dessa flugor söka att insmyga sina egg, ser man dem under hetaste tiden på dagen surra öfver hufvudet på fåren, hvilka än upplyfta och skaka det, än gömma det i gräset, stampa med lia m löt terna, löpa hit och dit, lukta på marken, se om. kring sig på alla sidor, för att akta sig för densomförföljer dem, men hvars trägna anfall så ofta gäckar deras varsamhet. Oförmärkt fästes då och då ett egg vid inre sidan af någondera näsborren, hvarifrån de kläckta maskarna uppkrypa till ofvannämda ställen, der de födas och till— vexa af de vätskor som i öfverflöd tillflyta från kört lame och hinnorna.

Ta b. — fig. i5. En Hane af Fårstynget. — 14. Larven. — 15 Puppan.

Så många styngarter äro säkert inhemska. Andra finnas utom dessa, men som lyckligtvis icke hora till vår Fauna *). Hjorten t. e. har sin Styngfluge-larv äfven i hufvudet,. som Aristoteles på sin tid kände, och Redi och Réaumur beskrifvit. Antiloperne måste tillsläppa rygghuden åt en dem egen art, och Kaninerne i N. Amerika deras åt en annan, och utom flera till sin hushållning okända, har menniskan sjelf icke blifvit lotilös. I Södra Amerika skall en Styngfiuga finnas som lägger ända till 5o egg inom huden vid underlifvet. I 6 månader måste larverne tåligt bäras, ty om man ofredar dem, tränga de sig djupare in i musklarna och förorsaka döden. Men lemnade åt sig sjelfva, utkrypa de omsider och förvandlas slutligen till svartaktiga flugor af en vanlig husflugas storlek.

"Vid första blicken på det anförda om Styngfiuge-släg- tet, skulle man tro det endast vara skapadt till plåga för de varelser, hvilka det tillhör. Men naturen har i sin stora hushållning merendels förenat någon fördel just der en sådan synes alldeles saknas. Så är det också med Styng

  • ) Herr Maj. och Ridd. Gyllenhal, som äfven benäget tillåtit oss i

ga sig om delta slägte, berättar likväl att ännu ett annat slags Siyngfltiga finnes i Lappmarken, nästan sä stor som Trompe. Af utseendet ttor hau den iiä.rma sig till OE. pecoriuu Fabr.