Sida:Svensk Zoologi.djvu/245

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

N:O 24.

HÄST-IGELN.

HIRUDO Sanguisuga. På F. Iili. Iilijäinen. På Fr. Sangsue de Cheval. På Eng. Horse Leech. På T. Pferde Egel. På D. Blod-Iglen.

Kroppen är nästan trind, knappt nedtryckt, svart utan ränder, inunder blekare. Inga tänder i munnen.

Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. I. 6. p. 3095. — Faun. Svec. n. 2078. — Bergman i K. V. A. Handl. 1757. p. 309. T. 6. f. 3-4. — Gisler Ibd. 1758. s. 95. — Jördens Helminth. 2. s. 87. T. 7. f. 1-4. Brauns Egel-arten. s. 12. T. I. f. 1-7. (H. Gulo).




Lika bekant som den föregående och dessutom allmännare i diken och kärr, har denna Igel en lika så utdragen kropp, men rundare och mindre nedtryckt. Längden är mellan 3—4 tum och bredden omtrent 4—5 linier. Främre ändan afsmalnar gradvis, men den andra eller bakdelen är trubbigt rundad. — Formerad af ungefär 94 nära hvarandra passande ringar, börja desse vid den smalare ändan, och bilda vid den öfre läppen endast halfcirklar, men bli efter hand vidgade och större allt intill de sista närmast klacken. Härigenom får ytan ett mer rynkadt utseende än hos den förra. Öfver allt på ringarne och i synnerhet på ryggen synas dessutom små vårtor, hvilka likväl döljas under den slemhylsa som betäcker kroppen. Färgen är merendels svart, mon torde efter ålder och andra orsaker ändras till svartbrun eller mörkgrå. Den undre sidan är vanligen ljusare eller blekgrå, och kanten stundom gulaktig, stundom lika lärgad med öfre sidan.

När Igeln simmar, är hufvudet utmärkt spetsigt, och munöppningen har en upp- och nedvänd hjertform. På ringarne öfver den öfre läppen sitta 5 par svarta punkter, som dock äro mindre märkbare. I munnen kunna inga tänder upptäckas, men strupen äger starka, långs efter gående muskel-fibrer. Öppningarne för köndelarne och anus äro alldeles som hos den förra belägne. Hela kroppens omklädning består liksom hos densamma af en dubbel hud som är delbar, men bildar tillsammans ett läderlikt väsende, som på inre sidan mot inelfvorna visar parallela och längsefter löpande muskelfibrer, förenade med de tversförgående af hvilka ringarne tillskapas.