Sida:Svensk Zoologi.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


54 EUROPEISK IGELKOTT.

haden en flikig eller kamlik kant. Munnen är temligen klufven, besatt vid mungiporna med några korta morrhår. De 5 smärre tänderne på begge sidor om de 2 längre framtänderne i öfra käken, äro verkligen framtänder, och icke betar som de blifvit kallade, emedan de fästas i de små benen som sitta emellan käftarne (ossa intermaxillaiia). Ögonen äro små och svarta, och utöronen korta, breda och ljusgrått håriga. Det sträfva håret på hufvudet är ljust brungult, blandadt med några hvita; men mörkare är det som betäcker den öfra klufna läppen ifrån nosen ända till mungiporna, derifrån en smal rand löper till och omkring ögonen. Bakom densamma linnes ofta en rund ljus Häck. Färgen på den tjocka och knappt märkliga halsen, frammanför piggarne och inunder kroppen mellan benen ända till svansen är, utom den ljusare halsen och bröstet, blek rödgul. Piggarne, hvarmed den kullriga ryggen är utrustad, äro trinda, strimmige, vid fästet ihåliga och litet krökta, samt likasom vid den öfra syllika ändan gulhvita men midtpå mörkbruna, hvilket ger djuret ett brokigt utseende, ljusare eller mörkare, efter piggarnes hvarandra korsande eller rätare ställning och läge. Utan att vridas, kunna de icke lätt utdragas. På en cirkelrymd af 10 Jin. diam. kan räknas omkring 170, hvaraf de längste hinna till en tum. I vatten simma de dels liorisonlelt, dels sjunka de till botten, dels stå de rätt upp och ned med spetsen vettande nedåt. Under synglaset är deras inre daning märkvärdig för do långsefter hvarje jrttre strimma inuti löpande hinnaktiga mellanskiften. Emellan piggarne finnas allsinga hår, blott på de ställen der piggar saknas och detta är längst vid sidorna, sträft likt svinhår, men kortare och lenare under halsen och buken. Benen äro nog korta, att sällan mer än de grå fölterne synasmed 5 ofvanpå håriga tår och mer än hälften så långa dels mörka dels ljusa klor. Under bakdelen gömmes den knappt tumslånga svansen, som derföre icke oftare märkes, än då vissa behof det föranleda.

Utom i de märkligen stora parningsdelarne upptäckes ingen åtskillnad emellan könen, och denna af dem beroende förrättning sker utan tvifvel på det beqvämaste sättet mot den med hår betäckta sidan.

Af alla fyrfotade djur, som efter deras natur dväljas i Europeiska klimat, är Igelkotten den enda med så bevä-