Sida:Svensk Zoologi.djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


36 EUROPEISK IGELKOTT.

öfrigt nattdjur och sofver om dagen. Vid annalkandet af vintern gömmer han sig under ihåliga tiäd och i tjocka mossan som han uppbökar, samt i bergspringor, der han somnar hoprullad och stelnad, tills en blidare årstid åter lockar honom ur hans hide.

Menlos, tålig och derjemte klent danad, skulle han, kanske ofta röna ett oblidt öde från starkare varelser, om naturen icke skänkt honom den ofvanomrörda egenskapen * att skrämd eller retad dölja sina ömmare delar inom sin i kiotform hopdragna kropp, då de utspärrande piggarne blifva hans försvarsmedel. I forntiden var derföre ett ordspiuk: att Räfven känner många saker, och Igelkotten en. enda betydande *): det är att kunna försvara sig utan alt strida, och såra utan att anfalla. I nödfall skall han ock. bcfukla sig med sin stinkande urin, hvarigenom han skys af Jagthundarne, som blott skälla på honom, så framt han icke af någon glupskare, såsom al räfven, trotsande de sårande piggarne, ibland uppoffras. Emedlertid är han alitid säker för de mindre rofdjuren. Sällan höres något läte ifrån honom, om icke när fötteme klämmas; man har likväl velat anmärka, scm prof af det sällsyntaste tålamod, att djuret, äfven under sargandet af den anatomiska knifven, icke yttrat det minsta jemmerljud **).

Flyttad ifrån skogsmarken till bebodda ställen, låter han snart tärna sig, och under så förändradt lefnadssätt rullar han sig icke som lörut tillsammans när han handteras. Kalmuckerne bruka så väl denna art, som en annan med långa öron (E. auritus L.), hvilken äfven är hos dem inhemsk, att med sådana, i stället för kattor, freda sina boningar for mössen, hvilka, kanske, snarare fly för dem, än att de af dem fångas. För samma ändamål skulle Igelkotten likväl icke vara på alla orter lika nlhållen, i anseende till sin de-str.anHka och besvärande lukt samt mindre snygghet. Men han förtjenar att njuta landtbons hägn, för det biträde han lemnar genom förtärande af larver och skalbaggar, och ej förföljas blott för den orsaken att han tros förstöra skogslågelns bon och ungar, som utan tvifvel

  • ) rioAA' 0t£ CtX^TT^t *AA' e%W0$ sy [AiyX. Zenodotus,

Plutarchus.

S*) Clavis terebrari »ibi pedes & disciudi Tiscera patieniisstmf ferebat; ownes culni ictua sine geniitu pluscrvi.m Sj anana nebililate concotrven». Bonichius.