ändan af egget, dana der liksom en hufva. Stundom finnas de askgrå med dunkelbruna punkter. I början af Juli Blifva ungarne synlige, hvilka i begynnelsen matade med maskar och larver, följa sedan sina föräldrar tills den kommande våren, då de omsider, smyckade med de lysande täckfjädrarne på vingarne, äfven i sin ordning skynda att föröka sitt slägte.
Som stora svärmar af Nötskrikor infinna sig om hösten i Levanten och i Egypten, så kunna de anses för flyttfåglar. Likväl torde dock honorna i synnerhet göra den långa resan. Sonnini blef varse sådana fåglar på dessa orter, och som, enligt hans vitsord, syntes äga mindre lysande fjädrar. Sannolikt voro dessa honor, åtföljda af den sist kläckta afveln. Man vill äfven påstå att de skrikor, som under vintertiden hos oss till salu föryttras, äro endast hannar. Visst är att många öfvervintra i Norden och visa sig på landet när vackrare väderlek infaller.
Skrikan säges upplefva 8—10 årsskiften, men skall såsom tam vinna en högre ålder. I fritt tillstånd föder hon sig så väl af hasselnötter och ållon, som af rönnbär, kastanier, vinbär, hallon, m. m., och gör äfven mindre angenäma besök i trägårdar, der kersbär, ärter och bönor kunna erhållas. Hon beskylles också icke utan skäl att stundom plundra åkerfälten. Det öfverflödiga af det stulna eller samlade undangömmer hon behändigt i trädhålor, skrymslor eller under buskar bland mossarne. Nötter och ållon, ehuru stora i jemförelse med hennes käkar, sväljas med lätthet, och hon kräker dem åter ifrån sig på det till visthus ärnade stället. Möjligtvis förgäter hon någon gång sjelf sin skatt (som ordspråket åsyftar): de samlade nötterne börja framdeles alt gro, och Skrikan har således genom planteringen uppfyllt en annan bestämmelse.
Men vextriket skänker henne icke ensamt alla lifsmedel. Egg och småfåglar äro kanske en ännu begärligare föda, hvarföre ensame lemnade fågelungar bli stundom hennes rof då de i deras bon kunna öfverraskas. Ögon och hjerna uthackas derjemte merendels först såsom det läckraste. Äfven äldre fåglar, redan liflöse i uthängda giller och snaror, undgå icke heller hennes rollystnad, men hon brukar dervid så liten försigtighet, att hon ofta sjelf fastnar. Detta lynne visar mycken likhet med fleres af samma slägte,
