parlik, än gul eller grönaktig, efter som grundfärgen är dunklare eller klarare. Hos honan, som ofta är något tjockare om lifvet, är botten deremot snarare rödgrå och stöter i purpur mer än hos hanen. Långs efter ryggen på begge, löper ända till stjerten en dunkelbrun, ibland afbruten rand, som prydes med en eller par rader hvita punkter omgifne med ett mörkare fält, och på ömse sidor af ryggan går ett dylikt blekbrunt band deladt i 4—6 kantiga rutor med en hvit fläck i hvarje. På honan göra de afbrutne ränderne ofta olivbruna flackar i 2 rader för hvar rand, så att ryggen är liksom 6-randad. Från mungiporna ända till anus äro sidorna mer eller mindre gulgröna och glänsande, och denna färg breder sig öfver hela underlifvet, fast något blekare äfven hvitaktig, men med metallisk glans, och öfverallt beströdt med mörka punkter. Om våren finnas likväl Honorna nästan rödbruna under buken. Stjerten, på hvilken något större fjäll formera täta ringar (ofta 30) rundtikring, äger lika färg som ryggen med färre hvita punkter, men med några svarta blandade. Sådane äro också spridde öfver lår och fötter, hvilkas 5 smala spetsiga tår sluta sig med hvassa klor till fördel för det klättrande djuret, som äfven för samma ändamål biträdes liksom alla Ödlor af de längre bakbenen. Längs inre låren sitter en rad af små upphöjda vårtor (20—24). Unga Ödlor likna alldeles sina mödrar ända till 3:dje året, och äro dels gula, röda eller grönaktiga under buken. De årsgamla Hanarne, 3 tum i längden, bli (enligt Bechstein) rödbruna och bronz-skimrande på hufvudet och ryggen, der en mycket dunkelbrun strima löper med några mörka fläckar, och har en bredare vid sidorna med 2 rader svarta punkter. Buken är då gulgrön och stjerten brunaktig och fläckig, men inunder rödare, och deras ögonring, som nu lyser gulgrön, blir hos de äldre guldgul.
Desse åtskillnader i färger och teckning, icke sällan en följd af ålder, kön, årstid och andra kanske mindre bekanta orsaker, äfven olikheten i stjertens längd, har utan tvifvel givit somliga författare anledning till bestämmandet af flera arter, än som verkligen finnas[1].
Von Linné, för hvars klara urskillning naturalstrens
- ↑ Således anser Bechstein Laurentis Seps sericeus för en ung årsgammal grå ödla. Hans Seps Argus med runda ögonlika fläckar för en ännu yngre; Seps muralis för en hona i andra året; och Seps terrestris för en vanlig 3—4-årig hona.
