Sida:Svensk Zoologi.djvu/276

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


23 GRÅ ÖDLA.

parlik, an gul eller grönaktig, efter som grundfärgen ar dunklare eller klarare. Hos honan, som ofta är något tjockare om lifvat, är botten deremot snarare rödgrå och stöter i purpur mer än hus hanen. Långs efter ryggen på begge, löper ända till stjerten en dunk;lbrun, ibland afbruten rand, som prydes med en eller par rader hvita punkter omgifne med ett mörkare fält, och på ömse sidor ef ryggan går ett dylikt blekbrunt band deladt i 4—G kantiga rutor med en hvit fläck i hvarje. På honan göra de afbrutne ränderne ofta olivbruna flackar i 2 rader för hvar rand, så att ryggen är Jiksom 6 randad. Från mungiporna ända till anus. äro sidorna mer eller mindre gulgröna och glänsande, och denna färg breder sig öfver hela underlifvet, fast något blekare äfven hvitaktig, men med metallisk glans, och öfverallt beströdt med mörka punkter. Om våren finnas likväl Honorna nästan rödbruna under buken. Stjerten, på hvilken något större fjäll formera täta ringar (ofta 3o) rundtikring, äger lika färg som ryggen med färre hvita punkter, men med några svarta blandade. Sådane äro också spridde öfver lår och fötter, hvilkas 5 smala spetsiga tår sluta sig med hvassa klor till fördel för det klättrande djuret, som äfven för samma ändamål biträdes liksom alla Ödlor af de Iängn; bakb< ntn. Län^s inre låren sitter en rad af små upphöjda våt tor (20—24). Unga Ödlor likna alldeles sina mödrar ända till 3:dje året, och äro dels gula, röda eller grönaktiga under buktri De årsgamla Hanarne, 3 tum i längden , bli (enligt Bechstein) rödbruna och bronz - skimrande på hufvudet och ryggen, der en mycket dunkelbrun strima köper"med några mörka fläckar, och har en bredare vid sidorna med a rader svarta punkter. Buken är då gulgrön och stjerten bruniktig och fläckig, men inunder rödare, och deras ögonring, som nu lyser gulgrön, blir hos de äldre gnid gul.

Desse åtskillnader i färger och teckning, icke sällan en följd af ålder,; kön, årstid och andra kanske mindre a orsaker, äfven olikheten i stjertens län^ 1, hai utan tvifvel Jivit soniliga författare anledning ull bestämmandet al ilera arter, än som verkligen finn.is *).

Von Linné, för hvars klara urskillning naturalstrens

es anser Bechstein Laurent is Seps serireus lör en nog 5r«gain.-'mal gr! ödla. Hans Seps Argus me«l rund* ögonlika IHi.kar Jör en Sinn a yngre; Seps muralis för en hona i anJxa året; och Seps (erres Iris Hjs en vanlig 3—4 or ig bona.