Sida:Svensk Zoologi.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


3o GRÄ ÖDLA.

så genomskinlig hud, att man på ena sidan ser ön enl fläck och på den andra något grått i vatten simmande. Vid öppnandet finnes inom hvar en ödla liggande, hop* vecklad, men redan helt Jonnerad. llanow anmärkte derjemte, att gulan hängde liksom med en nafvelsträng last vid ungen, alldeles som på Hajarnes foster. Jböre parningen ombyter den grå ö.llan sin hud, och gör det ännu en gång innan vintern tilislnnJar.

Daggmaskar, flugor, syrsor och andra yrfän tjena dessa ödlor till löda. Troligen äro de stundom mera tilltagsne, att äfven sluka sina slägtingar och sin gen afföda. Lechstein fångade en mer än vanligt tjock hona , hvilken han ansåg Jör eggslinn, men som hyste inom sig, då hon öppnades, en allmän Vatten-Ödla som, ännu vid lif, genast begagnade sin frihet. /Iven Edward omtalar en annan, som angrep en liten fågel liggande på sina nykläckta ungar i boet. Insekterne beskattas emedlertid mest, och desse långas med tungan, som med obeskriflig hpstighet inskjutes, något bred o< Ii i ändan klufven, till lärgen mörk samt betäckt med de finaste knoltror (Needham). Likväl behålla de grå Ödlorna, i likhet med större delen af sina fränder, länge lifvet utan någon föda. Seba förvarade sådana i 6 månader utan minsia näringsämne, och de visade icke heller något tecken till uttömning.

Den långa smala stjerten består af ett stort antal knotor, hvilka vid minsta våldsamhet, älven under Ödlans eg* na rörelser, lätt kunna åtskiljas, hvarigenom stjerten snart »»brytes emellan Jjnllringarne. Man har påstått att han kan återvexa, hvilket är på visst sätt sant, om han närmare ändan förkurias. Den återvuxne delen blir dock alltid smalare och Får inga knotor som den förut hade; men afgar stjerten nära bålen, blir han knappast längre, utan blott rundar sig.

Ingen Ödla bär anerl mera skäl sitt tillnamn (agilis) an denna. Hennes kropp, smal och rund, saknar väl många andra Amfibiers mera lysande yta, men äger deremot den sällsyntaste smidighet. Man ser henne den sköna vårdagen , uppkrälande vid en sluttande vägg eller bergsida, under sliDgrande af stjerten njuta de solstrålar som här få dubbel styrka. Med lifliga blänkande ögon ser hon omkring sig, än för att med pilens Jarl fånga den fluga som nalkas henne, eller tor att ombyta sin plats. Knappt skyr