flera än sex. Men kroppens inre daning bestämmer åtskillnaden ännu säkrare. Man upptäcker hos dem ett muskulöst hjerta, och kärl särskilta från Insekternes luftrör (tracheæ), eller ett slags gälar (branchiæ) genom hvilka luften intränger. Nerfsystemet, enkelt hos Blötmaskarne, är mer sammansatt hos dessa, genom det att de två nerftrådar som omfatta magmunnen, förena sig för att tillskapa ett ganglion, hvarifrån många trådar uppkomma och åter parvis förena sig, och slutligen spridas medelst flera nerfknölar i den bakre delen af kroppen.
Detta allt, förenadt med flera märkvärdigheter i afseende på fortplantningen, har gifvit nyare naturforskare anledning och ett slags rättighet att anse dessa djur som en särskilt stor länk i kedjan af de levande tingen, och kallat dem de skorpbeklädde (Crustacea), till hvilka insekterne gränsa genom Gråsuggorna (Onisci) och Blötmaskarne medelst Hårgumpen (Chitons djur) och Stenskägget (Skäggmusslans).
Monoclerne och Kräftorna äro tvenne naturliga slägter eller snarare familjer, som utgöra denna så utstakade klassen. Det sednare eller Kraft-slägtet (Cancer Linn.) innefattar en stor mängd föremål af så skiljaktigt utseende, att författare af djursystemer trott billigt att under olika slägtnamn para de hvarandra närmast liknande. Likväl öfverensstämma de deri gemensamt, att äga hufvud och bålen förenade i ett enda stycke, och i allmänhet fem par fötter, af hvilka det första, vanligtvis, ändar sig med ett par, så kallade, kräftklor. De ha 4 skaftade spröt; två sammansatta, fastän åtskilda ögon, fästade på rörlig fot eller skaft; en trefaldig läpp med 6 munspröt och starka hornaktiga käkar (mandibulæ). Under bålens skal gömmas å ömse sidor på eget sätt formerade gälar, och kroppen slutas af en längre eller kortare stjert med flera leder och ett visst antal simfötter. Invertes hysa de, utom det muskulösa hjerta som ofvanföre anfördes, en mage i hvilken ofta 2 hårda kroppar eller små stenar gömmas. Hos begge könen finnas dubbla fortplantningsdelar, och honan bär sina egg sedan hon framfödt dem någon tid fästade under stjerten. Alla äro hufvudsakligen vattendjur och ombyta sin skorpyta årligen.
Då vi åter nogare betrakta detta mångformiga slägte, förefalla genast tydliga skiljemärken hos sådana som egent-
