nar både till det yttre och till djurets beskaffenhet, finnes, då den om våren före lektiden öppnas, midt emellan de rörfulla lameller som utgöra lungorna, en stor mängd, ända till 1000-tals små tydliga ungar betäckte med sina 2 skal. De föda således lefvande ungar äfven som förmodligen största delen af de hufvudlösa skaldjuren. Det är icke otroligt att de, såsom merendels 2könade, hvar och en särskilt gör sig sjelf bördig. Nödvändigt måste också denna egenskap tillhöra de slägter, hvilka, liksom, t. e. ostron, äro fastsittande på ett och samma ställe så länge de lefva.
I början af våren eller sommaren afbörda dessa djur sin afföda. Om alla deras ungar kunde lyckas, skulle de snart uppfylla hafvet; men troligen kommer knappt en af 1000 till någon ålder, i anseende till de många rofdjur som ödelägga och lefva af dem.
Perl-musslan förekommer i de norra trakterna af verlden, allt upptil pol-cirkeln; den är icke sällsam ända ifrån Lappmarkerne ned igenom Norrige och Sverige, så väl vid större floder, som mindre vattendrag och mest der gölar äro belägna, der vattnet icke är alltför strömmande, botten sandig samt något hård och stenblandad. Men den finnes också i de Tyska orterna, vid nejderna af Rhenströmmen, i Böhmen och Franken, Voigtland och flera sydligare orter såsom England och Frankrike. Man har dessutom upptäckt den i vissa sjöar på Barbariska kusterna.
Det är icke ännu utrönt om denna mussla kan på lika sätt som ostron och vissa andra skaldjur användas till födämne; men hon har ickedessmindre blifvit ryktbar genom de små kroppar som inom henne döljas, Perlorna, dessa praktens och fåfängans tillbehör, och en lockande orsak att söka och begagna henne.
Egenskapen att alstra perlor tillhör musslorna i allmänhet, men några få besitta den till sådan grad af fullkomlighet som inbillningen stadgat redan från jordklotets fordnaste åldrar; och ehuru det är i synnerhet Perlemormusslan, ett foster blott af Indiska hafvet, som man tillagt företrädet[1], har likväl den Europeiska Perl-musslan
- ↑ Mytilus margaritiferus L. hvilken har de skönaste perlor omkring Ceylon och i Persiska hafsviken. I Vestindien på kusten af södra Amerika, Californien, och i Söderhafvet vid Otaheite har man äfven funnit andra slags musslor med äkta perlor.
