och närmar sig intill honan som i början synes fly undan, men omsider stannar, då hanen med sin rörliga stjert sakta klappar henne på sidorna, och tillika utgjuter från sin vidgade anus en mängd sädesvätska, som mjölkfärgar vattnet, och sammanflyter kring honans lika utsvälda bakre öppning, inom hvilken eggen befinna sig. Dessa ligga i början i de på begge sidor om ryggraden befintliga eggstockar. De äro i början hvita, smärre än Hirsgryn, men bli sedan stora som små pepparkorn. Mognade, sänka de sig småningom ned igenom de från eggstockarne löpande rören, hvilka öppna sig vid anus, hvarest eggen omgifvas med ett klibbigt slem, och utsläppas ensama, ej radtals, och endast dessa finnas då befröade, hvarföre parningen fortfar hela månaden, tills större delen af eggen hos honan blifvit på lika sätt lifvade. Likväl har man efter den tiden upptäckt många smärre egg som i eggstockarne qvarblifvit. De åter som af honan frambringas, sjunka ned till botten, men flyta opp igen, emedan den dem omgifvande slemmen insuper luftblåsor, hvilka upplyfta dem, men sjunka på nytt då blåsorna brista. Snart förändra eggen deras skapnad, förlängas och bli njurlika. Den ena ändan tjocknar, och nu börjar någon rörelse märkas. Med synglaset upptäcker man stjerten, samt begynnelsen till hufvudet och ryggknotorna. Ännu inneslutet inom en blåsa eller en med någon vätska fylld hinna, ligger fostret krökt med hufvud och stjert tillsammans. Omsider öppnas detta svepe, och det lilla djuret börjar som larv sin fria bana i vattnet. Det stora hufvudet och utstående ögonen ger den någon likhet med Stensimpan (Cottus Gobio). Nu utvecklas delarne märkligare: framför stället der framfötterna skola blifva, synes små fjäderlika knippen eller fransar, sittande på fyra halfringar, 4 på hvar sida, liknande fiskgälar, och stå alla i gemenskap med en öppning inåt. Således andas vattenödlan i första åldern liksom fiskarne. Bakom dessa fransar framkomma de så kallade armarna, liknande små bakåt böjda käglor. Åtta dagar efter utvecklingen, ser man tre små spetsar uttränga vid ändan af armarna, ämnen till tårna på framfötterna, hvilka genast användas. De bakre lemmarne synas knappt förr än 14 dagar senare, då ödlan börjar kräla. Fransarne behållas långt in på sommaren och kunna de anses som ett slags bilungor, i början nödvändiga till luftens afsöndrande som i vattnet innehålles; men de fällas slutligen, då djuret är fullkomligen utbildadt. I vattnet visa Ödlorna en utmärkt rörlighet, men behöfva ofta
