Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
101
LITEN VATTEN-SALAMANDER.

hos dem, men det oaktadt blifva eggen bördiga inom Honans kropp, troligen medelst hansädens absorbtion af Honans kön-organer, hvilka vid den tiden synas mycket svällda. Ändtligen framkomma eggen, ett i sender, och kläckas efter några dagar. Det händer likväl hos en del, att kläckningen sker inom modrens kropp och fostret får genast den form det bör alltid bibehålla, men som först vinnes med tiden af de föregående, Alla desse äro i allmänhet kallade Salamandrer, hvilka nyare Erpetologer, från olikhet i form af vissa kroppsdelar, i hushållningen och vistelse-orten, äfven ansett i egna slägter delbara: Jord- och Vatten-Salamaandrerne.

Såsom Inhemska förekomma blott de sednare i Norden. Det är ock den bekantaste af dessa, hvars märkvärdigheter vi tillförene (N:o 9) afskildrat. Genom beskrifningen af en mindre Slägting, åt hvilken vi egna detta rum, må äfven vissa tvifvelsmål häfvas om specifika åtskillnaden dem emellan.

Af alla kända så kallade Vatten-Salamandrer, synes den lilla, som är föremålet, att vara den smidigaste och minsta, sällan af mer än 2½ tum i längd, hvaraf stjerten utgör hälften. Hufvudet är grodlikt, framtill afrundadt, ofvanpå platt, vid sidorna och i synnerhet öfver ögonen upphöjdt samt näsborrarne rundade. Ögonen stjernlika, och blekt guldfärgade. Halsen är kort och smalare än hufvudet. Bålen är trind, men litet hoptryckt vid sidorna på Hanen, hvars stjert är lansettformig; deremot trindare och med längre spets hos Honan. På framfötterne äro fyra tår och 5 på de bakre, alla trinda, trubbiga, utan klor eller naglar. Nära hälarne sitta 2 små knölar, af hvilka den yttre såsom utstående, kunde anses såsom en sjette tå. För blotta ögat synes ytan på kroppen alldeles slät; endast vid sidorna upptäckas några smärre knottror. Med synglas åter betraktad är huden ojemn eller sträf och liksom finfjällig.

Könen äro i vissa delar olika hvarannan, och således märkes att Hanen har kam, hvilken börjar i nacken och löper till stjertens ända, samt är nästan högst öfver midten deraf, och icke vid bålens slut afbruten, som hos den större Vatten-Salamandern. I kanten är den naggad, och ofta med en dunkel fläck vid hvarje inskärning. Öfra delen af kroppen är än olivgrön, än brun, än gröngrå med radtals gående små mörka fläckar. Äfven vid begge sidor af hufvudet gå mörka strimmor, neml. en öfver den öfre kä-