Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 103 —

och giftermål emellan de förre och sednare anställdes; äfvensom det är nog säkert, att vårt språk ännu i dag innefattar ganska många ord, hvilka antingen äro rent af Lappska, eller ock till sitt ursprung sådana.

Jag vill ej förmoda, att vår egenkärlek, på Svenska språkets vägnar, må finna sig förfördelad af denna ättledning; åtminstone böra vi ej i detta afseende befara något förakt af Fransyska, Engelska, Tyska med flera södra Europas nationer, hvilka i namnen på sina orter och äfven i sjelfva deras gångbara språk, ej mindre än vi, förvara ojäfaktiga bevis af skyldskapen med Lapparne; och om jag ej bedrager mig, ligger förnämsta grunden till Europeiska tungomålens öfverensstämmelse i denna gemensamhet af urfäder och stamspråk.

En sådan gemensamhet har väl hvarken varit okänd eller bestridd af dem, som undersökt ofvan berörde språk; men sedan visse bedragare, för flera hundrade år tillbaka, velat göra Tysklands äldsta invånare föga mindre märkeliga än Italiens, och i sådan afsigt understuckit åtskilliga skrifter, dem de tillagt ålder ifrån första åtta seklerne, så hafva de lärde varit föranlåtne att leda Historien igenom öcknar af osanning, samt att bestämma folkflyttningar och språkens likhet ifrån orediga och med hvarannan stridande uppgifter om Schyter, Celter, Galler och Göther af mer än hundrade slag.