Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 111 —

Dessa egenskaper bibehöllos någorlunda under Konung Carl den nionde, som beständigt var sysslosatt med göromål af högsta vigt och äfventyr, hvilka uteslöto någon särdeles vård om språket. Herrens egen stil var icke allenast stark och manlig, utan hade ock undertiden, helst i bref, någon skärpa, som gaf dem mera eftertryck, än den vanliga vältaligheten. Vid riksmöten märktes den äfven; och bidrog jemte öfriga medel till den framgång, hvarmed han lyckligt utförde sina stora värf och företaganden.

Sonen Konung Gustaf Adolph: ett namn, som Sverige ville höja öfver thronen, om något högre gafs. Denne Herre var skapad för fullkomligheten, och gifven åt jorden, för att låta den afmäta huru stora gåfvor hos en person kunde förenas. Början af hans historia öfver sig sjelf: hans tal till Ständerne: hans ryktbara bref till Axel Oxenstjerna, till Axel Banér, till många andra: hvilka mästerstycken af smak och vältalighet! Hans hjerta, hvilket äfven så litet kunde brista i mod, som blottas på ömhet, försåg honom alltid med ädla tänkesätt; och hans förstånd gaf honom en deremot svarande värdighet i uttrycken. Stor i allt som tillhörde dess höga kall, hvi skulle han icke vara den ypperste Författare, på sin tid, i sitt rike?

Om Svenska Folket i våra dagar ser thronen upplyst af en lika fullkomlighet, så påminna vi oss, det naturen förbehållit sig att då och