Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 131 —

verldens hufvudstad skaffade sig qvinnor ifrån Grekland för barnens uppfostran, likasom fransyskor nu för tiden förskrifvas till samma ändamål ifrån Paris. Grekiskan talades i alla sällskap, äfven ibland fruntimren; hvarföre den skämtsamme Juvenalis säger, att intet fruntimmer i Rom tror sig vara nog artigt, om det ej talar Grekiska[1]. Men aldrig kallade detta högdragna folket Grekiskan sitt modersmål, änskönt hon hos dem länge både talades, skrefs och lästes. I behaglig tid gåfvo de henne afsked, så snart Ciceroner, Virgilier, Horatier med flera stego fram; då redan det grofva och ohyfsade i Latinen var afhyfladt, och smak vunnen. Aldrig fick Latinens manliga och med sjelfva folket beslägtade lynne förbytas, att icke språket måste förlora sin merg; ty Grekiskan var, som nationen, vig, hal och löpande, men Latinen deremot, lik sina hjeltar, allvarsam och vigtig.

Fransmännen, hvilkas skrifter så allmänt förlusta oss, att de nästan utgöra hela vår läsning och vitterhet, hafva följt dessa efterdömen, hvarutom de aldrig kunnat uppnå den höjd de nu innehafva. Rom och Athen äro ännu qvar i de makalösa snilleafvel, som derifrån kommit, dem en skonsam tid, hvilken annars allt förtär, har gunstigt velat lemna oss. Ur dem hafva

  1. Juvenal. Sat. Lib. 2. …………… se non putat ulla Formosam, nisi quæ de Tusca Græcula facta est.