Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 132 —

Fransmän och Engländarn lärt att tänka sant och högt, eller hänledt den fria själens smak, hvilken mera kan kännas än med ord beskrifvas. Redan i det förflutna seklet lade de förre grunden dertill, medelst flitigt nyttjande af de gamlas skrifter. Der samlade de kärnan, som sedan blef deras egen. Man öfversatte i Frankrike flitigt de bästa Grekiska och Latinska lemningar; hvarmedelst man riktade hjernan med en förut okänd tankemåtta, och språket med utvägar att mera beqvämt än tillförne gifva sina tankar i ord öfver hvarjehanda ämnen. Jag har någorstädes funnit antecknadt, fast jag förgätit stället, att Amiots gamla men mycket berömda öfversättning af Plutarchi sammanliknelser varit den första bok, som gifvit det Fransyska Fruntimret smak för läsning. Boileau, hvilken ännu behåller sitt värde, befryndade sig så med Juvenalis och Horatius, att han som knappast kunde bevara sig undan förebråelse för stöld, ehuru han alltid så låntog att man ej kunde skilja hans eget ifrån deras; och Voltaire, Europas älskling ej mindre än Cothurnens heder, hade förmodeligen ej med sin förträffliga Henriad vunnit rum när intill den Trojanska hjeltens skald, om han icke ur Eneaden hämtat krafter, och likasom insupit Virgils anda. O, att denne skalden ägt så snyggt hjerta, som hans penna var förträfflig! huru skulle han icke blifvit älskad igenom alla åldrar! men i menskligheten måste alltid något saknas. Svenska Akademien känner de gamlas