SVAR,
på Herr Biskop Celsii Tal, af Akademiens Direktör, Johan Henrik Kellgren.
Min Herre!
Aflägsenheten af den ort, hvars yppersta själavård Eder är anförtrodd; er ömhet, edert nit i detta vigtiga kall, som ej tillåta Er att utan oro någon dag vara skild ifrån edra andeliga barn, eller dem att utan saknad umbära närvarelsen af en älskad öfverherde: dessa skäl sammanlagda med afseendet på er höga ålder, som både tarfvar och förtjenar hvila, hade snart betagit Akademien allt hopp, att någonsin i sitt sköte få mottaga en ledamot, hvars namn henne tillhört från dess första stiftning.
Ännu högre föremål hafva brutit dessa hinder, alla skyldigheter vikit för den, att lyda eder Konungs kallelse till påstående riksmöte, att här med de öfriga edra församlade medbröder dela Hans faderliga vård och bekymmer om sina undersåtares väl, lätta de tyngder som ännu trycka Hans krona, och undanrödja de hinder en omild himmel lagt emellan Hans önskan och höjden af vår lycksalighet. Så vigtiga föremål hafva kräft eder närvaro. För dem har Ni nöjd gått att glömma edra år och uppoffra eder ro. De hafva ock sedan så upptagit er tid, så ensamt tillegnat sig edra ljus och eder
