stämma, att vi, som trott alla hinder till ert mottagande försvundna med afståndet som skilde er från hufvudstaden, hafva ej utan otålighet dag ifrån dag sett uppskjutas det ögonblick, som från allmänna omsorger skulle föra er i vår åsyn.
Alla de egenskaper, som hvar för sig gifva rätt till ett rum i detta Samfund, ser man hos Er på ett utmärkt sätt förenade. Ert snille och edra dygder hafva lika förtjent Er nationens aktning. Särskilte afhandlingar hafva visat eder kännedom af Svenska språkets och smakens lagar; och er skicklighet att dem använda, efter olika ämnens art och natur, har röjt sig i de åtskilliga vittra försök som kommit ifrån er hand. Författaren, som embetsmannen, hafva lika förstått, lika insett nödvändigheten att stödja läran med exemplet.
Historien är väl ej i sig sjelf ett mål för Svenska Akademiens omsorg. Att samla och ransaka rikets häfder, upplysa deras mörker, förlika deras motsägelfer, reda deras gåtor, och uppresa dem till en byggnad, der rum från rum de förflutna sekler gå att emottaga det lefvandes besök: detta vidsträckta föremål fordrade ett särskilt samhälles åtgärd; och den hand, som oss samlat, har ock stiftat detta. Men icke nog dermed, att denna byggnad reses, att den lärgirige der finner de ljus och de skatter han söker. För att rätt uppfylla hela vidden af sitt ändamål, skall den ock utvärtes visa den
