en lyckligare uppfostran skyndat natursgåfvornas förädling. Alla folkslag och tider komma öfverens i något; men de åtskilja sig i lika mycket, eller ännu mera.
Det är ej nog: utom den olikhet af Smak, hvarigenom nationerne åtskiljas, gifves äfven en personlig, som ej ringa bidrager till denna omdömets stridighet. Som den beror af hvar enskilt menniskas natursgåfvor, lefnadssätt, uppfostran, sinnesbeskaffenhet m. m. så kan den icke vara utan ganska åtskillig. Den ena rikare på känslor, än på stora begrepp, förtjusas af Racines ömma och rörande skrifart, och finner köld och obehag öfverallt annorstädes. En annan, född med en brinnande och flygande inbillning, förvillar sig vällustigt med Milton och Klopstock i deras dristiga utflygter, beundrar med hänryckning deras mäktiga skapelser, och kastar derifrån ett medlidande öga ner på Voltaires påstådda vanmakt i Henriaden. Somlige älska den höga och prunkande stylen, den tilltagsna skärande satyren, den philosophiska vigten: andre åter det blygsamma och behagliga skrifsättet, det lätta och lekande skämtet, det fina vettets behag. En del begär den enkla allvarsamma utförligheten, andre finna mera nöje i carricaturer: en styl, sammansatt af några hufvuddrag, lifliga vändningar och träffande löje. En äger eller skattar i Skaldekonsten den höga
