Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 204 —

nyttiga förbund slutas, lagens makt stadgas, dess grymheter förkastas; då vi se Gudaläran hägnas, friheten i Gudsdyrkan och i skrifter införas, ljus kringspridas, vettenskaper och vitterhet till gagn användas, svensk skicklighet belönas, utländsk inkallas; då vi se allmänna hushållningen befrämjas, åkerbruket uppmuntras, landet uppodlas, bergverken upphjelpas; då vi se folket förökas, städer uppbyggas, slögderne utbredas, handeln utvidgas, myntet förbättras; då vi se fästningar stärkas, krigsmakten öfvas, flottan förökas: då vi se allt detta, mine Herrar, så tänkom ibland äfven på Konungens uppfostrare, och fällom, då vi smaka frukterna, en tacksam blick till dens minne, som böjt grenarne, som vårdat stammen.

När detta stora verk var bragt till ända, trodde ej Grefve Scheffer sig ännu vara befriad ifrån sina förbindelser emot fäderneslandet. Tvertom, sedan han genom glädjen öfver de höga personers egenskaper, hvilkas uppfostran honom varit anförtrodd, ansåg sig rikeligen betalt för alla sina förbigångna tjenster, tyckte han sig tillika hafva emottagit nya skyldigheter i den öfriga kretsen af sina embeten. J vänten ej af mig, mine Herrar, och på detta rum, en målning af de tiders oroligheter och hvälfningar, som stundom gjorde hans tjenst befvärlig, och den bördan kanske tung, som för många andra Varit odräglig. Men jag kan ej hindra mig ifrån att betrakta, huru liten rättvisa