Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/269

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 253 —

förundran. Riksrådet Boo Ribbing för honom till Konungen, och han emottages af honom till kammarsven. Att uppfödas i Gustaf Adolphs hof, var att uppfödas i läger. Freden i Knäryd hade skilt Sverige ifrån en fiende; men Sigismund lefde än, och Lifland var det fält, der hjeltar skulle uppammas.

Gustaf Adolph skyndar till Rigas eröfring; den unga Torstenson följer honom. Rigas murar stormas, och Jan Banér stiger först på muren; han fördrifver fienden, han tager till fånga befälhafvaren; Riga eröfras, och Gustaf Adolph på valplatsen, upphöjer Banér till öfverbefäl. Detta var det första krigsprof, som visade sig för Torstensons ögon; en hjeltes seger, dess belöning, dess tapperhet, hvad uppmuntrande syn för den, som brann af håg för äran! Ett stillestånd sätter snart gränsor för dess åtrå, att vid sin Konungs sida visa sig; men redan hade Gustaf Adolph känt värdet af den yngling han uppfostrade.

Nederländerne voro den tiden skolan för krigs-vettenskapen. Ett folk stridde der emot den mäktigaste Konung i Europa, att befria sig ifrån ett ok, som Hertigen af Albas grymhet och Philip II:s tyranni velat pålägga dem: De hade sitt mod, sin förtviflan, och Wilhelm af Oranien, för att möta Spanska makten, Perus rikedomar och Österrikiska huset. Striden hade