allmänna sammanlefnaden, från barndomen stadgat deras smak, genom den noggrannhet de stora ämbeten de beklädt alltid äska, eller genom det ständiga ombyte af menniskor deras kall kräft af dem att umgås med, hvilka nödvändigt fordra en aktsamhet i tal, ett noggrannt val af ord, som utgör den fina känslan, hvilken gifver hvart ord sin rätta mening och föreskrifver den gräns, öfver hvilken de ej kunna föras.
Om ett Samhälle, på sådant sätt förenadt, kan bidraga till det verk jag nu påsyftar, hvad skall jag ej hoppas af det Samhälle jag nu stadfäster, då, vid dess första stiftelse, jag ser det af sådana Lemmar sammansatt, hvilka jag nu till dess inrättande har utnämt? Och det är ej en ringa ära för min Regering, att under min Spira se sådana Herrar och Män förenade, som lofva Svenska Språket så mycken heder, och som visserligen blifva en gång af det hedrade. Hvad skall ej samtiden vänta af en inrättning, som i sin första början lyser af sådana Ledamöter; men huru mycket större blir ej efterverldens omdöme? Efterverlden, för hvilken J kommen att arbeta; den hvilken ser med sundare ögon de stora egenskaper, utan att låta sig förblinda hvarken af det falska sken samtidens smicker, eller de skuggor dess oförtjenta tadel söker att kasta på de medlefvande; då den i Akademiens Tideböcker igenkänner de samma namn, som Rikets Akter egna äfven så
