Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 268 —

nog att injaga förskräckelse i polska härarna[1], som med heder stridt under trenne Konungar[2], och som till den äran att hafva grånat under lagrar, räknade den ännu högre, att hafva en Gustaf Adolph till sin lärling, nu lemna Christinas förmynderskap, för att vid aftonen af sin lefnad ännu strida för sin unga Drottning, och begär sin nya slägting, den tappre Torstenson[3], till följeslagare och understöd för sin ålder. Han nalkas Polens stränder, och ryktet af dess ankomst hastar ett nytt stillestånds afslutande[4]. Han lemnar sin här till Torstenson och återvänder till sitt fädernesland. Torstenson emottager af honom icke utan sinnesrörelse befälet: af Gustaf Adolphs läremästare hoppades han ännu mycket kunna lära;

  1. Grefve Jakob De la Gardies segrar emot Demetriernas parti och Polackarna hade injagit en sådan skräck ibland dessa folkslag, att hans namn sattes i litanian, hvarest det bibehållits i många år.
  2. Jakob De la Gardie hade blifvit uppfödd i Konung Johan III:s hof, och tjent i krigshären under Konungarna Sigismunds, Carl IX:s och Gustaf Adolphs regering. Han var Konung Johan III:s dotterson, genom dess naturliga dotter Lukretia Gyllenhjelm, och var nu som Riksmarsk den andre af Drottning Christinas förmyndare.
  3. Beata De la Gardie var Riksmarskens broders, Friherre Johan Pontusson De la Gardies dotter.
  4. Stilleståndet emellan Sverige och Polen, afslutadt på 26 år i Stumsdorf genom Frankrikes bemedling.