Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 269 —

men större faror fordra hans närvara: Svenska vapnens ära kallar honom till Tyskland. Baner väntar honom; hans blotta närvara kan återföra lyckan till de svenska härarna. Hvem kan emotstå Baner och Torstenson förenade? Städer, som i trohet vacklen; förstar, som frukten Ferdinands hämd: bundsförvandter, som tron Sveriges lycka försvunnen: fiender som förhäfven eder öfver edra segrar: otrogne vänner som förråden edert fädernesland, edra beskyddare, som öfvergifvit dem för edra våldsverkare: lären hvad tvenne store män kunna göra[1]. Torstenson skyndar till Baners hjelp, och knappt är han inkommen i Tyskland, förr än en seger förkunnar dess ankomst. Marasini, öfvervunnen vid Wollin, frälsar sig med möda under Stargards murar. Torstenson låter honom fly, öfvertygad att en försigtig krigsman bör ej låta sig förleda af hvad orsak, huru lysande den ock må vara, från målet dit han går. Torstenson hastar till Baner, och de förena sin styrka vid Malchin[2]. Här stannar min röst. Jag känner

  1. Nördlingska slaget samt freden i Prag, genom hvilken Kurförstarne af Saxen och Brandenburg, med andra förstar öfvergåfvo Sverige, hade förändrat Sveriges lycka och gjort dess makt i Tyskland vacklande, till dess Baners och Torstensons segrar samt traktaten afslutad af Riks-Canzleren med Frankrike i Campienne gaf nytt lif åt sakerna.
  2. Man har följt, vid alla dessa Torstensons bedrifter, Canzli-Rådet Berch i dess Lefverne af namnkunniga svenska män.