återkomma till fäderneslandet, han kallas till den högsta Rikets värdighet, han intager sitt säte i Rådet.
Men snart kallas han till svårare värf. Baner är ej mer; Baner är bortryckt då hans lif var nödigast, och Sveriges makt hotas å nyo med fall. Baners armé är utan anförare. Oenighet, egennytta, sjelfsvåld bemästra sig alla sinnen, och alla vilja taga befälet; fienderne glädja sig öfver den oenighet, som röjer sig i svenska och franska förenade härarna, och de vänta redan att skörda samma förmåner, som efter nördlingska slaget.
J fröjdens för hastigt, Sveriges fiender! Ert hopp bedrager eder. Gustaf har uppammat mer än en hjelte; j hafven förlorat edre anförare; Tilly är död på ärans bana, Wallenstein, uppoffrad af edra mördares händer, har ej lemnat någon efterträdare: Men Gustaf Adolphs död har blifvit hämnad af Weimar, af Horn, af Baner, af Oxenstierna; De hafva bibehållit segern och lyckan; Weimar och Horn, slagne på Nördlingens fält, hafva förgäfves visat er möjligheten att segra: Oxenstjernas ståndaktighet, Baners mod hafva allt återställt. Baner är död; men Sverige, lik den jord, som fabeln föreställer framalstra krigsmän, har redan en annan hjelte tillreds att taga Baners ställe. Torstenson lefver, och
