Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 271 —

komma till fäderneslandet, han kallas till den högsta Rikets värdighet, han intager sitt säte i Rådet.

Men snart kallas han till svårare värf. Banér är ej mer; Banér är bortryckt då hans lif var nödigast, och Sveriges makt hotas å nyo med fall. Banérs armé är utan anförare. Oenighet, egennytta, sjelfsvåld bemästra sig alla sinnen, och alla vilja taga befälet; fienderne glädja sig öfver den oenighet, som röjer sig i svenska och franska förenade härarna, och de vänta redan att skörda samma förmåner, som efter nördlingska slaget.

J fröjdens för hastigt, Sveriges fiender! Ert hopp bedrager eder. Gustaf har uppammat mer än en hjelte; j hafven förlorat edre anförare; Tilly är död på ärans bana, Wallenstein, uppoffrad af edra mördares händer, har ej lemnat någon efterträdare: Men Gustaf Adolphs död har blifvit hämnad af Weimar, af Horn, af Banér, af Oxenstierna; De hafva bibehållit segern och lyckan; Weimar och Horn, slagne på Nördlingens fält, hafva förgäfves visat er möjligheten att segra: Oxenstjernas ståndaktighet, Banérs mod hafva allt återställt. Banér är död; men Sverige, lik den jord, som fabeln föreställer framalstra krigsmän, har redan en annan hjelte tillreds att taga Banérs ställe. Torstenson lefver, och