Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 281 —

Condé, Montecuculli, Gallas, Piccolomini hans medtäflare. I fred voro Oxenstjerna, Brahe, Carl Gustaf, Jakob de la Gardie, Gyllenhjelm hans vänner, hans umgänge. Christina ansåg honom som sin throns stöd; Carl Gustaf som sin fader; värdig lärling, värdig lärmästare af tvenne odödliga hjeltar, lyser hans namn i krigets handlingar emellan Gustaf Adolphs och Carl Gustafs; och hans namn är ej fördunkladt af all den glans dessa stora Konungars sprida.

O mitt fosterland! o Sverige! (tillåt denna sista önskan, innan jag slutar det tal jag till en stor mans ära hållit) måtte du länge njuta fredens lugn; men då fienderne rusta sig, då krigets fackla upptändes af tvedrägtens hand; måtte du finna i ditt sköte många hjeltar, som, då de likna Torstenson i mod, i försigtighet, i kunskap, likna honom äfven i kärlek för riket, i vördnad för sina skyldigheter, och i de saktmodiga dygder, utom hvilka en hjeltes ära fördunklas, och blir ofta en tung börda för dess fädernesland!



Allt hvad som är historiskt i detta Tal, är hämtadt, dels ur Personalierne, som upplästes vid Grefve Torstensons begrafning, och finnas tryckte efter Doktor Erik Gabriel Empragrii Lik-Predikan, dels ur Cantzli- Rådet Berchs namnkunniga Svenska Herrars och Fruars Skådepenningar med bifogade lefvernes-beskrifningar.