Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/323

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 307 —

Dahlberg var icke okänd af Konung Carl Gustaf; och att vara känd af denne Herre, innebar ett skarpsinnigt omdöme om hvars och ens egenskaper eller sannskyldiga värde. Konungen hade med nöje åtta år tillförne varit åsyna vittne till Dahlbergs skicklighet, att spränga tornet i Demin: hade befallt honom, att såsom Ingeniör infinna sig vid belägringen af Prag; hade flera gånger efter freden tillåtit honom i Tyskland företräde: hade ämnat honom strax vid sin kröning ett Compani af Gardet; och således var det ej en följd af andras förord eller en hastig ynnest, att Konungen vid Dahlbergs ankomst till Polen, igenom fullmakt, uppdrog honom de vigtiga göromål, som ålågo General-Qvartermästare-Löjtnanten.

För att finna hvad Dahlberg här hade att uträtta, torde man böra föreställa sig, hvilken Konung, hvilka Generaler, hvilka afsigter: beskaffenheten af kriget, af landet, af fienden: vidden af Konungens företaganden: skyndsamheten hvarmed han beslöt, och dristigheten, hvarmed han utförde: allt emot en öfverlägsen styrka: allt i förtröstan på sitt och sitt folks mod, på sitt och sina embetsmäns kloka förhållande. Att vid så satta omständigheter stiga till Dahlbergs embete: att dagligen vistas kring Konungen, för att stundeligen sysselsättas af dess verksamhet: att alltid få utföra dess bud: att hvarje ny förrättning tillskyndade