Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 42 —

äfven ock, hvad utvägar tagne blifvit, att i längden afböja missbruk, tvedrägt, oordningar, som leda till förfall och obestånd; så äga vi uti de uppläsna Stadgar bevis, att allt förutsedt blifvit, allt utur vägen röjdt. Det är rätta kännemärket af vishet och af vidsträckt snille, att gifva åt sina anläggningar en tillräckelig och varaktig styrka emot tidens verkningar och emot menniskors dels lättja, dels ledsnad, dels lättsinnighet, dels medfödda håg för nya förändringar och nya påfund.

Således, Stormäktigste Allernådigste Konung, återstår för mig ej annat, än att, å Svenska Akademiens vägnar, betyga för Eder Kongl. Maj:t dess odödliga vördnad och underdåniga tacksamhet för den mödan Eder Kongl. Maj:t sig åtagit att sjelf upptänka, sjelf utarbeta och stadga denna inrättning, nyttig icke allenast för medlefvande och för framtiden, utan, jag tör säga, äfven för Eder Kongl Maj:t sjelf. Det höfves en stor Konung, att regera öfver ett upplyst Folk; det höfves ett upplyst Folk, för att en dag kunna tala värdigt om en stor Konungs bedrifter. De Regenter vi än mest vörda och bäst känna, hafva skapat dråpliga Häfdatecknare. Augusti och Ludvigs tidehvarf anmärkas mindre igenom deras gerningar uti krig, mindre igenom drabbningar och eröfringar, hvaraf minnet och lifligheten med tiden småningom bortdunstar; än igenom de dråpliga Snillen de uppammat, igenom de grundeliga, behagliga, sinnrika och kärnfulla Skrifter de uppväckt, igenom ett förbättradt