jag ej heller i hela sin vidd får yttra. Men om jag endast finge rådfråga mitt hjerta, om det vore tillåtit att väna späda öron vid loford, dem de äfven i en mogen ålder skola få så svårt att skilja från smicker, yppade jag här grunderna till en öfvertygelse, som hos mig dageligen tilltager, att Sverige får se sin Konungs dygder och egenskaper fortplantade på Den, hvars skyldighet, hvars ära det en gång blir att bibehålla och fullborda Dess verk.
Mine Herrar!
Jag har nu försökt, att utvisa det fält som är öppnadt för Eder och edra efterträdare. J kunnen börja loppet med en grundad tillförsigt. Mig skulle dess vidd afskräcka, att deltaga i edra göromål, om icke den Konung som kallat mig, tillika för mig utmärkt ett ställe, från hvilket det mera blir min pligt, att teckna hvad J uträtten, än att med egna försök blottställa min svaghet.
När Talen voro slutade, uppläste Sekreteraren denna Kungörelse:
”Enligt Stadgarne böra de prisämnen, för hvilka Akademien på sin Högtidsdag d. 20 December detta år kommer att utdela belöningar, nu uppgifvas. Dessa ämnen, hvilka framdeles alltid ankomma på Akademiens val, har Konungen denna gång Sjelf behagat utse, och för Skaldekonsten fastställt:
Konung GUSTAF ADOLPHS anträde till Regeringen.
