angår sådana ord som köpen-skap, drycken-skap, så är förhållandet dermed alldeles detsamma. Dessa ord äro sammanfatta af substantiverna köp och dryck, med ändelsen en; som blifvit för ljudets skull mellanstucken. I ordet äktenskap har blott a gått bort af adjectivum äkta, hvaraf sedan äkt-en-skap. I ordet räken-skap har ing gått bort af räkening-skap. Man ser då ganska klart, att vetenskap icke är någon med språklagarna enlig sammansättning. Man måste substantivera verbum veta till vett, innan det kan brukas i denna ordfogning. Också har ordet vett ursprungligen just den bemärkelse af kunskap, som behöfves till denna sammansättning. Att Bruket sedermera gifvit deråt ännu en annan, nemligen af umgängs-vishet, betager ej rättigheten att någon gång använda det i sin rätta ursprungliga betydelse. Dessutom är denna första betydelse af ordet vett icke bortlagd ur språket. Med mitt vett har det eller det ej händt vill icke säga: så långt jag äger umgängs-vishet, utan så långt jag vet, så långt min kunskap sträcker sig. Det är derföre sällsamt, att fast man således dagligen nyttjar ordet vett i betydelse af kunskap, underrättelse, man likväl icke velat tillåta det bibehållas med denna bemärkelse i orden Vettenskap och Vettgirighet.
Oaktadt allt det värde, som etymylogiska härledningar någon gång kunna äga, tyckas de således likväl ej utan mycken inskränkning böra antagas såsom grund för rättskrifningen. Men
