röst, - Präst, - fäst, - skaft, - taft, - sats, - plats, - lust, - m. fl.
Det synes af dessa tjugo exempel, hvartill man kunde utan svårighet lägga tusende andra, som sjelfva naturen af uttalet verkeligen gåfve anledning till en sådan regel. Vore nu inga undantag derifrån, så vore hela svårigheten undanröjd; men det är olyckan att sådana finnas, och ej till ringa antal. Sådana äro t. ex. förd, hörd, börd, läst, (af läsa) qväst, lärt, öst, föst, löst, brunt, grönt, klart, ganska många andra att förtiga, hvari af två olika consonanter i samma stafvelse den första ingalunda har något dubbelt ljud.
Det är ej nog; samma två consonanter ljuda ofta olika i samma stafbyggnad, t. ex.
| bunt och | brunt. |
| häst | qväst. |
| skaft, (handtag) | qvaft. |
| tält | qvalt. |
| pynta | synta. |
| vände (af vända) | vande (af vänja) |
Det är ej nödigt att göra en lång uppräkning af dessa afvikelser. De finnas öfver allt, vid minsta eftersinnande.
Emedlertid blir det af en oundviklig nödvändighet, att på hvad sätt det må ske, åtskilja från hvarandra, för uttalet, ord af denna beskaffenhet, som med alldeles lika stafbyggnad
