en skyldighet, som hennes lagar föreskrifva, och hvars uppfyllande den allmänna rösten påkallat. Detta är allt hvad Akademien i sådant afseende skall säga. Hon känner för öfrigt, att det är arbetets godhet och icke tiden hon derpå användt, som bör blifva föremålet för läsares efterfrågan och stadga deras omdöme.
Ingen kunskapsgren borde genom sin beskaffenhet vara enklare, lättare och säkrare, än Språkens Ortografi. Bokstäfverne äro tecken för de ljud, hvaraf orden sammansättas. Dessa tecken borde derföre vara lika många som de särskilta grundljuden; intetdera kunna beteckna mer än ett ljud, och hvart och ett beständigt behålla sitt eget. På detta sätt skulle både skrifning och läsning blifva lika lätta som säkra. Det skulle då endast återstå att, så vidt möjligt och nödigt vore, för ögat utvisa de skillnader i ljudet, hvilka genom bokstäfver ej kunna betecknas. Sådant har likväl förhållandet icke varit med något af de språk vi känna. Alfabeten hafva särdeles i början varit ofullkomliga. Vissa ljud hafva saknat motsvarande tecken, vissa bokstäfver deremot haft mera än ett ljud. Några ljud hafva genom sammanfogning af tvenne tecken blifvit föreställda. En del bokstäfver hafva i vissa sammansättningar fått ett annat ljud, än de ursprungligen ägt. Sjelfva uttalet har undergått förändringar, utan att
