ansett bruket af bokstafven z, inuti orden eller i slutet deraf. Ändteligen må äfven ihågkommas, i anseende till utländska namn, att Akademien ansett de äldre folkslagens, (orters eller personers) kunna och böra tecknas efter våra egna stafnings-lagar. Hon förstår här med de äldre folkslagens namn, sådana, som vanligen och allmännast kännas, genom de romerska häfderna, och således blott i latinsk omstafning. Akademien tror hvar nation kunna, med lika goda grunder af förnuft och smak, nyttja till sådana namn, sina egna bokstafstecken. Att de i fransyskan, italienskan, engelskan m. fl. sådana språk, stafvas på det latinska sättet, har sin fullkomligt gilltiga orsak deri, att dessa språk nyttja antingen beständigt eller i allmänhet det latinska stafsättet. Det förhåller sig med vårt på ett mycket olika sätt. Den som skulle finna sällsamt att se skrifvas Kartago, Kastor, Kreon, m. fl. bör påminnas, att dessa namn i sjelfva det grekiska språket icke skrefvos annorlunda.
Hvad åter angår de latinska namnen, de må vara i detta språk ursprungliga, eller blott romerska genom de personer och orter som dem burit, tror Akademien dem böra lemnas till deras stafning orubbade. Så snart det är frågan om ett namns verkligt sanna stafning, hos det folk till hvilket det hört, eller ännu anses hörande, är det Akademiens mening att den bör bibehållas, så långt den kan uttryckas genom kända och brukade bokstafstecken.
