Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/347

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
245

grace, cour, chior, rhume, corps, med några flera. Akademien anser dessa kunna så mycket hellre nyttjas med deras brukliga utländska stafning, som de behålla i allmänna talet, äfven deras utländska ljud, icke, som ordet lieutenant, helt och hållit förlorat sitt främmande uttal: en omständighet, hvarigenom (i förbigående sagdt,) bokstafveringen af detta sistnämda ord, lika så mycket motsäger det svenska uttalet deraf, som om man till ex. uttalade memorier, fastän man skref memoires, eller ännu fortfor att skrifva etât och Episcopus, fastän man uttalar stat och Biskop. Det högst ringa antalet af dessa till stafningen oföränderliga ord, gör dessutom, att de kunna, såsom erkända främmande lån, tålas utan svårighet, och kunna ej, (hvad genom hela den öfriga mängden nödvändigt skulle ske) gifva åt språket ett, af utländsk och inhemsk stafning, hopflickadt utseende.

På det för öfrigt ingen må anse sig genom Akademiens råd eller efterdöme, bemyndigad, att, i upptagandet af utländska ord och deras nystafning, förfara efter ett alldeles enskilt och egenvilligt godtycke, hvilket kunde slutligen blifva för språket föga förmånligt, har hon vidtagit, att till närvarande ortografiska arbete bifoga en förteckning på de ord af främmande ursprung, i hvilka någon förändrad stafning synes böra införas eller bibehållas. Blott egentliga vettenskaps-ord, mod-termer, och andra ord af lika slag, hafva blifvit deri, till större delen, förbigångna; såsom dels ledande till vidlyftighet,