...
Bol, n. 1) gård, landtgods. VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* G.* Sk.* ME.* Chr.* )( utskipt, se Utskipt. hava b. ok bygning annars mans, allitt., ɔ: såsom landbo, VM.* ræna annan b. ok bygning, se Ræna. landbo viti til bol sins, ɔ: bevise sin rätt till den arrenderade jorden, Sk. I. 225, där bol är gen. för bols, hvilken läsart endast finnes i en yngre hs.; man skulle väl kunna tro att bol sins borde vara bolsins, men bol sit förekommer med afseende på landbo strax efteråt. Jfr. Arvi-, Frælsis-, Gifto-, Kirkiu-, Landboa-, Provastu-, Presta-, Öþebol. 2) särskildt den gård, där egaren själf bor. fastar bita l. mæt biter i b. bonda, U.* VM. II. J. 13: 2; Þg. 17: pr; H. Þg. 9: pr. 3) bo, boning. Chr.* Jfr. Bodiur. 4) i Sk., likasom i flera D. lagar förekommer b. i bem. af hemman l. gård af en viss storlek, hvaraf därför flere l. färre kunde vara i en by, efter byns storlek. )( alder by; helt bo )( halft b., fiarþung och attung; æghæ l. varæ i b. sammæn, hafva smärre gårdar, som äro delar af samma b., Sk.*; jfr. II. 26, där det säges att tota villa (ɔ: by) funiculi dimensione in æquales redigitur portiones, quas materna lingua vulgariter bol appelant, et nos in latino sermone mansos possumus appellare. Så bör äfven i JutL. (I. 45.) och Y. SelL. (II. 54.) d. o. förklaras, hvilket KA. (Jydske Lovb. s. 303) har rätt förstått; och han har icke förblandat bol och by, såsom det blifvit orätt uppgifvet af Olufsen, som lika orätt menar att b. är en gård, hvaraf särskilda delar blifvit utlegda till landboar (KR. GDL. II. 365, 366).
