Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/U
| ← T |
|
V → |
U.
Alla ord, som börjas med den nekande partiklen u eller o, äro här upptagna under O.
U, se Ur.
Ubysmum, ett okändt, troligen genom skriffel tillkommet ord. Sk.*
Ughurmaghi, se Ovormaghi.
Ugn, Omn.
Uk (ook, St.), n. ok. nytia fæ undir uk æller sila, ɔ: att köra med, SM.* ME.* St. B. 19: 1; Chr.*
Uka (gen. pl. uknæ, ukæ; sing. för pl. ...
Um lidha, v. n. (af liþa 1) = um ganga 1. siax vikur æru -dhna, St.*
... ...
Undirviþer (-þur; gen. -ar, acc. pl. -þu), m. trä som ej bär frukt. VG.* )( aldinviþer, se Aldinviþer. )( aldinskogher, VG.* )( ek aldinbær l. sum aldin bær, VG.* I ett förut (sid. 401) anfördt bref af 1345 nämnes löff ok luuk et undi vidhu (acc. pl.).
... Upslagh, n. = handslag. St. Kp. 1, där yngre hss. hafva upslaghin hand l. upsvolgh, nott. 49, 66.
Upsokn, se Ofsokn.
Up spyria, v. a. (af spyria 1) upptäcka genom efterforskning. spyrs up skaþi l. siþan, om den som gjort skadan sedan blir upptäckt, VG. I. K. 7: 3; II. K. 13.
Upstadher, m. uppstad, en uppe i landet belägen stad. St.*
Up standa, v. n. uppstå. U.* SM.*
Opsticka, v. a. (T. aufstecken) uppsätta (jagtnät) på uppresta stänger. Chr.*
Up stigha, v. n. uppstiga. böte þre öra fore at han -stegh (n. på hästen) ok þre öra fore at han niþer stegh, ɔ: böte 6 öre för det olofliga begagnandet af hästen (jfr. Stigha), Bj.*
Up stinga, v. a. sticka upp vinfat (jfr. Stinga 1). St.*
Upstydia (impf. -studde), v. a. eg. sätta stöd under l. mot; öppna en grind och sätta stöd mot den, att den må blifva stående öppen. Chr.*
Upstöta, v. a. slå upp. dyr u., SM.*
Upsvear, m. pl. Svearne som bodde i Uppland. u. ok suþermæn, U.* SM.* Af anf. motsats följer icke att namnet u. inefattar alla Svearne utom Södermanländingarne, icke häller hafva namnen upsvear och upland afseende på landets belägenhet mot norr, utan o. up i dessa sammansättningar betecknar det högsta, förnämsta, hvilken titel tillades detta landskap och dess inbyggare därför, att Uppland var det land, där Svearne först hade satt sig ned, och desse Svear blefvo sedan stammfäder för dem som, från Uppland utgångne, befolkade de närliggande landskapen. Jfr. min skrift om Sv. ä. ind. s. 26, 27.
Up sæghia, se Up sighia. ...
Orsakan, ursakan, f. den handling, hvarigenom någon gör sig saklös l. fri för ansvar, (ursäkt). göra sina o., = ursaka sik (se Ursaka), ME.* Chr.*
Orsaker, ursaker, adj. oskyldig. VG.* ÖG.* ME. Þg. 38. not. 50. Jfr. Orsaka.
... ...
Urþiuva, orþiuva, adj. indecl. urtjufva. VG. I. Þ. 14; II. Þ. 48; SM. Kp. 2: 2. not. 53; Þj. 8: 1; 12: 4. gæra sik l. gæras u. (mæþ vin ok vitne, köpvitnum, &c.), VG.* ÖG.* U.* SM.* ME.* St. Kp. 4: pr; Tj. 13: pr; 17: pr; Chr. Kp. 5: pr; Tj. 35: pr; 37: pr; Add. N. sværia sik o., VM.* skæra sik o., SM.* vin skal gæra o. um al köp, VG.* han vet han hvarte þiuf æller orþiuf (för rimmets skull, jfr. Reþe), VG.* böte . . ok vare u., han skall böta, men ej anses som tjuf, St.* Chr.* Jfr. Oþiuva.
...
Usal (usall, usæl, ysæl), adj. usel. u. ok fatöker, Sk.* Jfr. Væsel.
Uselde, se Ysalde.
Uskabarn, se Oska barn.
Uskipt, se Utskipt.
Uslas, v. dep. beklaga sig, sörja, prov. usla sig. VG.*
... ...
Utbyrþa elder, m. = ut burin elder (se Ut bæra). ME.* Chr.*
... ...
Uthengæ, v. a. hänga ut (till torkning). Sk.*
... ...
Utliþin, adj. förliden (om tid). VG.* G.* ME.* Chr. Eds. 30.
...
Utlændsker (utlensker), adj. utländsk (om människor l. ting). 1) från annat landskap. u. maþer, prester, hær, mattul, VG.* ÖG.* Jfr. Inlændsker. 2) från annat rike. U.* SM.* VM.* Sm.* ME.* St.* Chr. Tg. 9; DrVl. 16. )( inrikis födder, H.* )( svænsker, St.* man u. af andru kunungs riki, VM.*
...
Utmanga, v. a. = manga. St.*
...