hinder. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm.* Sk.* ME.* lagha f., VG.* ÖG.* U.* VM.* Sm.* Sk.* ME.* laglik f., G.* Sk.* san f., VG. V. 3; ÖG.* SM. Kk. 11: 1; G. 1: pr; VM.* ME.* St.* f. i hionalaghi, hinder mot äktenskapet, SM. Kk. 13. vara i l. a (lagha) -lum, ÖG.* U.* H.* Sk.* ME.* f. koma, ɔ: anmälan därom kommer, ÖG.* U. Kk. 15: 2; jfr. JutL. I. 50, där orden: kumer hins forfall orätt förklaras af Mb. D. Gl. d. o. bæra f. (mans), intyga en annans förfall (om vitnen), VG. I. G. 9: 5; II. G. 16; ÖG.* Sk.* sværia f., med ed styrka ett sådant intyg, ÖG.* f. bæra ok sværia, f. bæra ok egh sværia, ÖG.* f. sværia ok egh bæra, ɔ: icke endast anmäla, ÖG.* f. stander firi, VG.* koma af -lum sinum, U.* komber þriþi fæmt i f., ɔ: inträffar då svaranden har förfall, ÖG.* ryva (n. fæst) mæþ lagha -lum, ɔ: genom bevisning om laga hinder mot äktenskapet, ÖG.* Jfr. Frafall; Leþsna-, Sotæ forfall.
...
