Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/L

←  K

Samling af Sveriges Gamla Lagar — Band XIII av C. J. Schlyter L

M  →

L.

Lada, se Laþa.

... ...

Lagha yrkir, m. lagars utarbetare l. författare. l. var viger spa, U.* Ih. (Gl. o. yrka) öfvs:r d. o.: qui legum doctrinam sedulo urget; men Viger omtalas såsom den där författat lagar, och ej blott studerat sådana; och o. yrkia betyder arbeta, författa, och ej studera. Då Locc. öfvs:r de anf. orden: in legibus colligendis operam et industriam suam posuit, är detta utan tvifvel föranledt af den bekanta berättelsen att Viger blifvit utsänd af K. Ingiald för att samla lagar, hvilken åter är grundad på det som härom förekommer i gamla edit. af U. (se Præf. not. 17.); men detta finnes icke i någon hs., och det är numera, genom en anteckning af Bure, kändt att ”denne parenthesis insattes 1607 af Kg. Carl” (R-t III 300. not.).

... ...

Laghlysa (laghliusa), v. a. lagligen kungöra. VG. II. Þ. ind. 49; ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* ME.* St. Thj. 13: 1; Chr. B. 48: 4; Add. B. 3. iorþ ær laghbuþin ok -st, ɔ: lagligen uppbuden och dess försäljning kungjord, ME.*

Laghlysning, f. laglig kungörelse. siþan l. kom æptir hanum, sedan det blef lagligen kungjordt att han var fredlös, ÖG.*

...

Laghsagha (lanzsagha i många yngre hss. af ME. och Chr.), f. (af sighia) 1) lagarnes uppläsande för folket af lagmannen, l. själfva lagarne som upplästes (jfr. min skrift om Sv. ä. ind. s. 66 o. f.). lyþa l. höra l., U.* SM.* VM. II. Þg. 24: 1; Sm.* l. var hon byrias sva, Sm.* nu ær l. iþur lyktaþ, ÖG.* 2) skriftligen upptecknade lagar. vigers l., U.* 3) lagsaga, det under lagmannens domsrätt lydande område. VG.* U.* SM.* VM.* ME.* Chr. Jfr. Folkland. uplanda, nærisk l., SM.* land ok l., allitt. SM. Þj. 8: pr; ME. Kg. 7: pr. innan l. utan land ok l., VG.* ÖG.* (u. Land); U.* SM. Add. 1: 1, 7, 9; VM.* ME. Egn. 33: 2; Þj. 16; Chr. Tg. 14; Tj. 17. utlændis ok utan l., = utan land ok l., ÖG.* -ghu (gen. sing. för pl.) mællum (jfr. Karina), U.* Jfr. Friþlös 1.

... ursprungligen varit en jordegendom, hvaraf en landbo erlagt en mark i afrad (jfr. Markland), och således þriggia marka l. jord, för hvilken betaldes 3 markers afrad; men den stämpel, hvarmed en jordegendom sålunda en gång blifvit märkt, har därvid suttit fast ännu på en tid, då dess grund och betydelse längesedan blifvit glömd. I Visby Rådhusarkif finnes ett bref af år 1527, enligt hvilket tre markaleghe i Hab- lingbo socken såldes så, att eppther landzens gangh och gammell sydwane hvart markaleghe kostade 12 marker. I G. BERGS berättelse om Gotland af år 1654 förekommer bland annat den fråga, "hvad ett marckleye vara, och hvarutinnan det bestå skall, därpå man sanningen likmätigare svar ey hafver kunnat bekomma, än att ett marckleye skulle vara och bestå af 5 tunneland åker eller femb mans slätt äng, eller ock af halfparten hvarje, såsom af 2 1/2 tun- neland åker och 2, mans slätt äng" &c. (Handl. rör. Skandin. hist., XXIX. s. 391). I Gotlands jordeböcker ända till medlet af 18:de årh. är markleje vid hvar gård anmärkt; men i de nya- re jordeböckerna äro dessa antecknin- gar uteslutna.

Laigulenninger, m. (Isl. leiglendingr, N. leiglending) landbo, arrendator. G.*

Laika, Laita, Laipa &c., se Leka &c.

Lakan, n. lakan. Se Linlakan.

Laker, m.? fel, brist. boa laka a hu- sum, U., där d. o. i åtskilliga nyare hss. förklaras som tak dråp, thet som læker, hvilket synes bekräftas af ett Isl. ord lakr, n., som finnes hos BH. och öfvs:s stillatio, men detta är troligen ett nya- re ord, annars leki, m., af verb. leka, d. s. som det hos oss brukliga läka, hvilket säges om ett kärl som har hål 1. spric- kor, hvarigenom en vätska utrinner, och läcka, hål i ett fartyg, hvarigenom vatt- net kommer in i fartyget. Den ofvan anf. bem:en är mera antaglig, och fin- nes ännu qvar i vårt språk, då vi säga: lack och lyte, äfvensom belacka, til- lägga någon fel, förtala; och samma bem. har o. lak i D. folkspråket och flera dialekter (jfr. Mb. Dial. L., och Ih. Gl.o.lack), hvarmed kan jfs. Isl. lakr, adj. dålig, ringa (eg. som har fel l. brister); men det af Ih. anf. Isl. hlakka, glädja sig, eg. skrika som en örn, hör icke hit. För laka står genom skriffel lasa, H. Kk. 2: 2.

Lalandsk, adj. från ön Laaland i Dan- mark. Sk.*

Lamb, n. 1) lamm. VG. II. R. 17; III. 102; ÖG.* U.* SM.* VM.* Sm.* ME. B. 27: 3; 35: 2, 4; 37: pr; pj. 10: pr. 2) får (äldre 1. yngre). G.* På Gotland bru- kas ännu o. lamm i samma bem. Jfr. Bolamb.

Lamber, adj. lam. 1. æller lytter, ME.* St. SVI. 8; Chr.* krumpin æller l., ME.* St. SVd. 2: pr; Chr. SVd. 1: 1; 2: pr. Jfr. Lepungs-, pinglami.

Lamskin, n. lammskinn. St.*

Lan, n. (troligen af læa, Isl. ljá, och ursprungligen f. såsom andra verba- lia på -an; jfr. Lanardroten) eg. lån och försträckning (commodatum och mu- tuum); det senare har n. ej särskildt namn, hvarför d. o. betecknar än det ena af dessa kontrakter, än det andra, och än båda, utan att det alltid kan bestämdt urskiljas hvilketdera som me- nas; likasom ordet stundom inefattar både kontraktet och den lånta saken, då annars blott ettdera menas. U.* Chr. Kp. 14: pr. 1. æller legha, se Legha. 1. ut læna, Bj.* lær man andrum 1. pa ma þæt aldrigh tapes, Sk.* taka l. (af andrum), VG.* ÖG. B. 26: pr; ME. Kp. 5: 1. 1. taka up a iorp sina, n. korn æller apra pænninga, o: mot pantsättning af sin jord, ME.* taka (grip, hæst, pænninga) dela taker l., kommer till landet, ǝ: slu- tas, U. ME. þer sum 1. ok lötir ægha, se Luter. Jfr. Be-, Bya-, Laups-, Span- na-, Pokke land. 2) jordegendom. firi- göra di ok lösum öra 1. örum, allitt. VG.*, där 1. synes svara mot iord och ej mot lansvist i I. O. 4; jfr. firir gert hverium peningi fiar sins i lande oc lausum dyri, ML. GulL. Landsl. 28. (NGL. IL 121). givi (n. morghongavo) af lan- dum ok garpum, ME.* Chr. Kg. 10:1. Jfr. Attungs-, Halfmarka-, Halfortugs-, Mark-, Pænnings-, Öres-, Örtogha land. 3) lan- det, landsbygden. SM.* Št.* )( köpstaþer, SM.* (u. Köpstaper); Sk.* ME. Egn. 24; Chr. det )( stadhen, Bj.* a -di 1.-de- mo, pa det ()( i bynum), VM.* Sk.* ierba di )( garber i köpstapi, U.* bor smiper a-di, U. (fyrsta), annur, þripia kirkia a -di, då n. ej den kyrkan räk- nas som var byggd i vi, där staden sedan anlades, G.* 4) land (i allm.), rike. Sk.* ME.* St.* Chr.* 1. ok riki, U.* SM.* Sk.* ME.* i -dit fara, flytta hit till riket, St. Æ. 19: 1. landsens hærra (jfr. Hærra 2), Chr. H. ind. 8. stadhen (n. Stockholm) ok -det, se Staper. all, hai- pin, kristin l., helga 1., G. i -deno, i orten, Chr. Kg. 24: 1. 1. skulu map la- ghum byggias, se Lagh 1. sva skiptis -dum tvæggia konunga mællum, H.* bo- ta vip 1. ok konung, VG.*, där med 1. måste menas härad, om det ej är skrif- fel för hærap. Jfr. Fadhur-, Flat-, Fe- ster-, Fædherais land. 5) landskap. VG.* OG.* U.* SM.* H.* Bj.* ME.* )( hærap, VG.* ME.* alt-dit, hela landskapet, VG.* ÖG.* VM.* G.* I. ok laghsagha 1. lagbskila, se Laghsagha, Laghskila. i dil.-dino, hær i-di, i-di þessu, hit til-ds, detta landskapet, VG.* ÖG.* VM. Sk.* vart l., VG.* VM.* innan 1. ntan -ds, VG." (u. Inman, Utan); ÖG.* G. Sk. (a) di eru, n. Gotland ( )( a futa och yr -4s asyn), G. 1, 2: pr; 8: 2; Landamæri. 379 Add. 5: 2. -da mallum, VM.* H.* G.* af -di fara &c., o: från landskapet, VG.* Sm.* ganga af-de, gå i landsflykt, VM.* utsvoren af -di, l. flya 1. ryma, VG.* U. Æ. 21: 1; Kp. 9: 3; Goll. 2: 2; Sk.* -dsins lagh, VG. 14: 17; ÖG.* -dsins bok, se Bok. asyn 1. tolf skælika mæn af -dine næmna, VG.* -ds asyn, se Asyn 3. byta tolf 1. siex marker landi, G.* vip Lok vi vægh, vid väg som går genom lan- det, ǝ: vid allmän landsväg (jfr. Asker), VM.* 1. ok landsmæn, SM.* (i) fripi vari 1. ok laghmaper, U.* SM.* VM. II. pg. 24: 1. firi 1. ok laghman, inför lag- mannen och de på landstinget samlade landsmännen, VG.* VM.* taki lof af-de ok laghmanne, ME.* Chr. B. 29: 2. fara undir 1. ok laghman, se Fara 1. halda dom sin undir 1. ok laghman, se Halda 1. map -ds rapi 1. minne, ɔ: landsman- nens, G.* ME. B. 24: 4. þaim 1. by vildi ai 1. pula, l. vildi brenna kirkiu, l. skal han friplausan dyma, G.* Jfr. Hæfþ 3, Höfpingi, Norban, Ryma, Sunnan, Folk- land, Utanlands; Af-, Inlænda; Hær-, In-, Utländsker; Nor-, Uplændingiar.

Landafæghir, landafæghi, m. landstrykare. Se Lurker. Senare delen af d. o. bör troligen härledas från fæghia (Isl. fægja. T. fegen), feja, putsa, polera, äfven sopa (ett golf), så att landstrykaren säges med sitt kringvandrande sopa landet, och en liknande bem. af o. stryka (Isl. strjúka) ligger till grund för ordet landstrykare, likasom den som idkeligen gör uppvaktningar hos förnäma herrar, stundom kallas trappsopare.

Landamæri, n. gränsort mällan landskap l. riken, pl. gränser. VG. I. CB. not. 1; II. Þ. 44, 45; IV. 10. nott. 2, 50; ÖG.* VM.* H.* ivir l., hærfærþ til -ris, ɔ: rikets gräns, SM.* ME. Kg. 6: 3; Chr.* sva sum sigs i -rum, ɔ: i stycket om gränserna mällan Sverige och Danmark, VG.* 2) landområde inom vissa gränser (jfr. Lat. fines, Hebr. גבול). siu biskupsdöme &c. mæþ -rum þera, hus ok land mæþ arlikum ingældum ok -rum þera, land a l. (på dess område) væria &c. SM.* ME. Kg. 1, 3: 1; 5: 5; Chr.*

Landamærki, n. gränsmärke mällan landskap. VG.*

Landar, se Landi.

Landboa bol, n. gård som inehafves af landbo, utarrenderad gård. ÖG.*

Landboa iorþ, f. = landbea bol. ÖG.*

Landboe (landbo; -bo för -boa, gen. pl. VG. IV. 16: 12.), m. landbo, arrenda- tor. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. I. Eps. 2: 4; H. J. 5; Sm. 2: 1. not. 26; G.* Sk.* ME. Egn. 30: pr; Eps. 9; SVp. 9. skattabonde eller l., Chr. B. 19: pr. Detta ord före- kommer i yngre hss. i st. f. bryti på några ställen af Sk.* Jfr. Bondi, Bry- ti, Jorbattari, Jorbaghandi, Lanardro- ten, Land droten, Aghandi; Almænnings-, Kirkiu landboe.

Landbonde, m. = landboe. U.*

Land droten, lands droten, m. husbon- de. )( landboe, ÖG.* dræpa l. sin, VG.* Detta ord har genom en falsk härled- ning uppkommit af landreten 1. lanar- droten; se Lanardroten.

Land faster, adj. fast vid land (på sjö- bottnen). 1. holmber )( flotholmber, U.*

Landfæsta, f. ett stycke land vid bräd- den af en ström, vid hvilket den till en qvarn hörande dammbyggnaden fä- stes; 1. rättigheten att vid en annans jord fästa en sådan byggnad. fa l. mæp fæst ok umfærd, köpa 1., VG.* Jfr. Garp fæsta.

Landfæste, n. (N. =; Isl. landfestar, f. pl.) fästa, tåg hvarmed ett fartyg bin- des vid land. St.* Jfr. Fæst 4.

Landgildi, n. (af gælda) 1) landgille, afrad. Sk.* 2) = landgæld. ME.*

Landgæld, n. afgæld 1. ME.*

Landgöma, f. landets förvarande skyddande (för fiendtligt infall). U.*

Landi (pl. -dar, -da; lænder, VG. II. p. 47. allandæ för alla landæ, VG.*), m. (Isl. =) landsman, landskapets inbyg- gare. allir -dar, VG. I. R. 2; II. R. 2; G.* Sk.* hans l., varir -da, hans lands- man, våra landsmän, VG. I. p. 13; II. p. 47. byti allum -dum &c. G.* -da sak, böter som tillfalla landsmännen, G.* þæt kumber up firi alla -da, ɔ: för lands- männen på landstinget (gutnalþing), G.* -da döma, n. det på landstinget sam- lade folket, Sk.*

Landroten, se Lanardroten.

Lands almænninger, -asyn, se Almæn- ninger 3 d, Asyn 3.

Lands bok, f. = landsins bok, se Bok. væþia sik undir sina l., H.*

Lands bro, f. bro, hvilken det åligger flera härad att bygga och underhålla. ME.* Chr. B. 3: 2.

Lanzby, m. landsby, by på landet. Sk.* Landsdomari, m. 1) konungens ämbetsman, som på konungens vägnar utöfvade högsta domare- och verkställande magten inom landskapet. VG.* Jfr. Domari 1, Lands hærra. 2) domare på landet, landtdomare. 1. af siettungi, G. 3) landsdomare, domare öfver hela landskapet. Sk.* l. i skane, Sk.*

Lands droten, se Land droten.

Landsfogate (landsfougte), m. landshöfding. Chr.* konungs 1., Chr.*

Lands hærra, m. = landsdomari. VG.* Jfr. Hærra 3.

Landshöfdinge, m. = landsfogate. Chr.*, där dock d. o. endast förekommer i en af de yngsta hss:na, felaktigt för hæ- redshöfdinge. lands höfþingiar, VG. IV. 15:10, hör ej hit; se Höfþingi.

Landsiord, f. ett genom skriffel till- kommet ord, som i en yngre hs. före- kommer i st. f. buz iord, VG.*

Landskap (landsskap), n. landskap. VG.* U.* SM.* ME.* Chr. Tg. 40: pr. alla (rättare all) 1. hær af riket, St. Add. A.

...

Lavarþer, m. (Isl. lávarðr, AS. hlaford, Eng. lord) herre, husbonde. )( þræl æller ambut, VG.*

... ...

Leþsna forfall (læzna forfall), n. förfall för hemulsmannen att infinna sig vid tinget för att stå i hemul då ett klandradt ting blifvit ledt till honom (jfr. Leþsn 1). SM.*

... ...

Lifs vadhe, m. lifsfara, lifsnöd. ganger l. a, komber l. i, n. så att lifvet förloras, St.*

... ...

Liþa (lida), v. n. 1) lida, gå (mest om tiden). en liþer fra, se Fran 2. timin liþer, U.* sum ar liþa, G.* dagher taker at l. fram, det börjar att lida åt aftonen, ÖG.* Jfr. Af-, At-, Fram-, Um liþa; For-, Utliþin. 2) förlida. frest ir liþin, þau sum liþit kallar, ɔ: kallar frest vara liþin, G.* nat ok ar ær lidhet, ME.*

... ...

Lunder, m. lund. a -di troa, n. de lundar, där de hedniska förfäderna hade anställt offer åt afgudarne, U.* H. Kk. 1: pr. Jfr. G. Hist. 1.

Lunnar, m. pl. (Isl. hlunnar) rullar, på hvilka ett fartyg uppdrages på landet, och sedan hvilar till dess att det åter utskjutes i vattnet. skipi af -num ut skiuta, ÖG.* fore -num æller (skipa) borþe l. lynnar bördi (jfr. Borþ 2), U.* SM.* VM. I. 26: 1; II. M. 6: 2. I allmogespråket finnes ännu d. o. i samma bem.; äfvensom luna i bem. af en grof stång; och med lunor menas smala stockar som vid husbyggnad läggas med ena änden upp mot väggen för att därpå uppdraga timmer (Ih. Dial. Lex.) Rz. s. 415). Jfr. A-n o. lunn, Mb. Dial. L. o. lunner.

Lurker, m. eg. påk, stör (Isl. lurkr, N. lurk); en duglös människa, prov. lurk (jfr. Mb. Dial. L. o. lurk). l. landafægher, så kallas en tiggare som stryker omkring i landet, ÖG.* I afseende på d. o:s olika bem:r kunna jfs. de Lat.. truncus, stipes, caudex, äfvensom några Svenska, hvaribland må nämnas drummel, af drumber (se Nokkadrumber).

Lusna, se Losna.

Laster (loster), m. lust, benägenhet, vilja. han gær þæt mæ lust seller nöd, VG.* göra gærning mah lust ok utan alla lifs nob, ME. Chr. DrVI. 2. Lusti, m. lusta, begärelse. Se Likami. Lustin, se Lysta. 405 lar i hvilka böterna skiftas, VM.* tve

luti kaunas vib takit, ɔ: två af dem, mällan hvilka böterna delas, U.* lösi sik vi hvarn lot, o: hvar och en af dem som hafva del i böter, U.* SM.* gera (kirkiu) af niu lutum, )( tiunt, ɔ: af de nio (tionde-)delarne som äro i behåll sedan tionden är betald, G.* 2) del i allm. VG.* ÖG.* SM.* Sk.* ME. göre tha hvar medh sinom lot &c., ɔ: det som han har tillskiftat sig, Chr. J. 17. Jfr. Fyndar-, Skoghs later; Forló- des, Særlytis. 3) andel (i en sak); sär- skildt: arfslott. VG.*OG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm.* G.* Sk.* ME.* St.* broper, sy- stur l., U.* SM.*; jfr. Bropurs later. mans, kono l., VG.* Sk.* lagha l., VG.*; jfr. Laghaloter. fulder, halver l., o: arfs- lott, Sk. hava pe for fangit let af fa- þar sinum, om de redan under fadrens lifstid hafva utbekommit en del af sitt arf, Sk.* mans, bolstapa, attungs l., den del af en bro, som det tillhör en enskild man, en by 1. ett åttondedels härad att underhålla, U. V. 23: pr, 5. skil- ia til lutar (gen. sing.), bestämma den särskilda delen af gärdsgården som skall tillhöra jordegaren, G.* ■m no- kon pæn lot, o: någon af de förut nämn- da andelarne i tionden, VG. III. 5. havi firigivit sinum lut, o: sin andel i bö- terna för olaga edgång, ÖG. R. 17. ta- ki hvar sin lut, : andel i böterna, Chr. Tg. 13. jfr. 12: 1. Hit hör troligen lötir, U. V. 23: pr., så att med dem sum land ok lötir (för löti) aghu menas de som hafva del i det kringliggande landet äfvensom i skyldigheten att bygga bron. Jfr. Standa; Arf-, Bos-, Hoveþ-, Mals- Luta (lota, lota, lutta), v. a. lotta. l., abs. VG. OG. ME.* Chr. Æ. 14. 1. ok laghskipta, allitt. VG.* þair -apu bort af landi hvert bripia piaup, o: bestäm- de genom lottning hvilka som skulle fara bort, G.* Luta dagher, m. den dag då lottning sker. G.*

Later, loter (löter; lot, Sk. pl. lytir, lyti, löte, acc. lyti &c.; latu, G.*), m. 1) lika del, lott. VG.* ÖG.* U.* SM* VM. Sm. Sk.* ME.* St.* tver lytir, två tredjedelar, ()(bripiunger), VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sm. G.* Sk.* ME.* Jfr. Tvelyti. prir, furir lytir, tre fjärdede- lar, fyra fämtedelar, ( )( færþunger, femtunger), VG.* U.* attandi, siatti, ti- undi 1., en åttonde-, sjätte-, tiondedel, VG.* OG.* G.*; jfr. Attunger 1 b. böte brænni sæxtan örtugher i pre löte, ǝ: till delning i tre delar, n. mällan ko- nungen, häradet och målsegaren, VG. II. Forn. 15. not. 45; 17. n. 57; således = sæxtan.örtugher i hvan lot, o: i hvar af dessa tre delar, VG. I. R. 5: pr; II. R. 6. falli i allum lutum, ɔ: i alla de de- ghanda-, Mans-, Skipta-, Skiptis-, ping-, Egho-, Erfpa loter. 4) pl. arf. af al- lum lutum, lianta lutu (acc.), hafa lutu lutaa, iem ner at lutum, bipa luta (gen.) senna, gypa sik til luta, &c. G.* 5) lott; a) en af de delar, som blifvit bestäm- Digitized by Google ...

Lykil, m. (af lykkia; Isl. lykill) nyckel. VG.* H.* G.* undir las ok lykki (för lykli), allitt. VG.* gifta kunu til lasa ok lykla, fa kunu lasa ok lykla (jfr. Las), H. Æ. 3: pr; 6: 1. Jfr. Arkar-, Hus-, Kirkiu lykil; Nykil.

... ...

Lyptinger (lypting), m. (af lypta; Isl. lypting, f.) den upphöjda bakstammen af ett fartyg. U.* VM.* Jfr. Tialda.

Lysa, liusa, v. a. m. dat. l. acc. (af lius) eg. lysa, göra ljus; 1) göra känd, kungöra, tillkännagifva. VG.* ÖG.* U.* SM. Kk. 13. not. 93; B. 6: 3; 30: pr, 1; 31: pr; M. 19: pr; Þj. 13: 1; Add. 2; VM.* H.* G.* Sk.* St.* Chr.* l. sættum, köpe, sari, þiupti &c. VG. R. 3: 2; J. 3: 3; FS. 6: 1; II. K. 69; R. 3; J. 7; Forn. 25; VM.* Bj.* G.* l. firi motsmanni, byamannum, sokn &c., ɔ: för dem, VG. I. Þ. 14; SM.* VM.* l. firi hionum, ær æi lyst firi hanum, ɔ: angående dem, se Firi 15. þa skal (n. den dräpnes arfvinge l. den som blifvit sårad l. slagen) vighi, sarum l. saku l., VG. I. Md. 1: pr; S. 1; B. 1: pr; II. Dr. 1; att det är om målsegaren som här talas, och ej om den brottslige, är klart af sammanhanget, i synn. i I. S. 1, där det tillägges: vet eigh hvat hælder æptir mæler &c.; jfr. Frafall, och Cal. Opp. I. 294. not. draparin lysir æi, n. det af honom gjorda dråpet, VM.* hun skal þæt l., n. att hon är hafvande, U.* liuse þæt ofna þingi, n. att köpet och skötning skett, Sk.* l. ok næmna alla, ɔ: offentligen uppräkna dem och säga deras namn, VG.* l. man i ban, l. han a man, se Ban 2. af kirkiu lyster = i ban lyster, U.* lysas biltugher, VG.* l. man frithlös, Sk.* havir han undi soknara a þingi (n. þær) til lystan, ɔ: offentligen tillsatt att sköta den tjensten, ÖG.* l., manhælghþ a man, se Manhælghþ. l. friþ gutum, G.* sva længe then fridher lyses, så länge det kungörs att den freden skall fortfara, St.* konungs fridher lyses manne l. a man, se Friþer 5. l. friþ a gisninga skogh, SM.* l. aldinskogh i hælgh, se Hælgh. l. æptir þy (sum) væþsat var, kungöra att panten blifvit bortstulen &c. U.* St.* þiufnaþer sum laghlika ær lyst æftir, ÖG.* ier lyst eptir (n. þreli) at kirkiu &c., ɔ: kungjordt att trälen rymt, G.* þa lystu þer þem (laghum ok laghbok) a þingi l. mangum landsþingum, ɔ: uppläste den författade nya lagboken, U.* SM.* þænne ræt var liuster a landsþingi, thænne logh liustes &c., ɔ: kungjordes såsom gällande, Sk.* af thöm dagh at boken var lyst, ɔ: lagboken var kungjord såsom gällande; icke att lagboken blifvit uppläst för honom, såsom det blifvit förklaradt i en del nyare hss., och äfven af Arn., anm. s. 183; fråga är n. tydligen om ett förhållande som egde rum vid den tid då den nya lagboken blef i en stad antagen, St.*; jfr. föret. s. LXXII, LXXIII. Jfr. Lagh-, Ut-, Öghlysa; Þingliusæ; Ban-, Olyster. 2) stadga, påbjuda. VG.* ÖG.* Bj.* goþ lagh l. ok i skript koma, ɔ: stadga och låta skriftligen författa, VG.* sum mæþ skript lyser laghbok var, ɔ: uttryckligen föreskrifver, VG.* 3) v. n. impers. (Isl. =) blifva ljust, dagas. G.*

... ...

Lyþir, m. pl. (N. lyd, T. leute, Holl. lieden; jfr. Lyþbiskuper) människor, folk. allir lyþir, hela folket (på Gotland), n. det på landstinget samlade folket, )( kirkiu men och þingsmen, ɔ: folket vid kyrkan l. något af de smärre tingen på Gotland (se Þing); a þing firi alla lyþi, allir l. raþin firi fe l. bot, allir l. selia (iorþ), G.* Ännu kallas på Gotland husfolket löjden; den till husfolket hörande ungdomen kallas unglöjden.

... ...

Læta, se Lata.

Lætia, v. a. (af later, lat, trög; Isl. letja, göra trög l. trött, söka förmå någon att afstå från ett företag; AS. lætan, lettan, hindra, læting, letting, hinder; MG. latjan, fördröja, uppehålla) fördröja, hindra. læts færþ hans, ÖG.* Jfr. Farlater.

... ...

Löpa (laupa, G. impf. lopp; pl. lopu, Chr. Tj. 1: 1.), v. n. (Isl. hlaupa) 1) löpa, springa. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk.* ME. Egn. 19: pr; B. 11: pr; Eþs. 7: pr. l. af lande, Sm. 13: 5. l. or bandum, befria sig från sina band och löpa bort (och sedan göra dråp), VG.* l. a hærskip, gå ombord l. fara på sjöröfvarefartyg, VG.* l. a tompt, i fiendtlig afsigt intränga på en annars tomt, VG.* ...

Lösöra panter, m. lösörepant. sætia -pant manni, )( iorþa pant, H.*

Lösöra ran, n. rån af lösören. Chr.*

Lösöre (sing. U.* ME. Kp. 7; St. Kp. 6; pr. pl. -rar, -ra; -re, SM.), m. (merendels pl.) lösören. ÖG.* U.* VM.* H.* Sm.* ME.* )( iorþ, VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* )( eghn, ÖG.* SM.* VM.* )( egha, U.* )( hus, VM.* )( arf, se Arf 1. -ra ok ganganz fæ, fäkreatur och annan lös egendom, U.* ME.* i pænningum ok (n. andrum) -rum, St. G. 5: pr. almænnings iorþ ræknas fore -ra, ME.* Chr. Eds. 31: 1. Jfr. Öre, Bolfæ 1.

...