Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/L
| ← K |
|
M → |
L.
Lada, se Laþa.
... ...
Lagha yrkir, m. lagars utarbetare l. författare. l. var viger spa, U.* Ih. (Gl. o. yrka) öfvs:r d. o.: qui legum doctrinam sedulo urget; men Viger omtalas såsom den där författat lagar, och ej blott studerat sådana; och o. yrkia betyder arbeta, författa, och ej studera. Då Locc. öfvs:r de anf. orden: in legibus colligendis operam et industriam suam posuit, är detta utan tvifvel föranledt af den bekanta berättelsen att Viger blifvit utsänd af K. Ingiald för att samla lagar, hvilken åter är grundad på det som härom förekommer i gamla edit. af U. (se Præf. not. 17.); men detta finnes icke i någon hs., och det är numera, genom en anteckning af Bure, kändt att ”denne parenthesis insattes 1607 af Kg. Carl” (R-t III 300. not.).
... ...
Laghlysa (laghliusa), v. a. lagligen kungöra. VG. II. Þ. ind. 49; ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* ME.* St. Thj. 13: 1; Chr. B. 48: 4; Add. B. 3. iorþ ær laghbuþin ok -st, ɔ: lagligen uppbuden och dess försäljning kungjord, ME.*
Laghlysning, f. laglig kungörelse. siþan l. kom æptir hanum, sedan det blef lagligen kungjordt att han var fredlös, ÖG.*
...
Laghsagha (lanzsagha i många yngre hss. af ME. och Chr.), f. (af sighia) 1) lagarnes uppläsande för folket af lagmannen, l. själfva lagarne som upplästes (jfr. min skrift om Sv. ä. ind. s. 66 o. f.). lyþa l. höra l., U.* SM.* VM. II. Þg. 24: 1; Sm.* l. var hon byrias sva, Sm.* nu ær l. iþur lyktaþ, ÖG.* 2) skriftligen upptecknade lagar. vigers l., U.* 3) lagsaga, det under lagmannens domsrätt lydande område. VG.* U.* SM.* VM.* ME.* Chr. Jfr. Folkland. uplanda, nærisk l., SM.* land ok l., allitt. SM. Þj. 8: pr; ME. Kg. 7: pr. innan l. utan land ok l., VG.* ÖG.* (u. Land); U.* SM. Add. 1: 1, 7, 9; VM.* ME. Egn. 33: 2; Þj. 16; Chr. Tg. 14; Tj. 17. utlændis ok utan l., = utan land ok l., ÖG.* -ghu (gen. sing. för pl.) mællum (jfr. Karina), U.* Jfr. Friþlös 1.
... ...
Lavarþer, m. (Isl. lávarðr, AS. hlaford, Eng. lord) herre, husbonde. )( þræl æller ambut, VG.*
... ...
Leþsna forfall (læzna forfall), n. förfall för hemulsmannen att infinna sig vid tinget för att stå i hemul då ett klandradt ting blifvit ledt till honom (jfr. Leþsn 1). SM.*
... ...
Lifs vadhe, m. lifsfara, lifsnöd. ganger l. a, komber l. i, n. så att lifvet förloras, St.*
... ...
Liþa (lida), v. n. 1) lida, gå (mest om tiden). en liþer fra, se Fran 2. timin liþer, U.* sum ar liþa, G.* dagher taker at l. fram, det börjar att lida åt aftonen, ÖG.* Jfr. Af-, At-, Fram-, Um liþa; For-, Utliþin. 2) förlida. frest ir liþin, þau sum liþit kallar, ɔ: kallar frest vara liþin, G.* nat ok ar ær lidhet, ME.*
... Lunder, m. lund. a -di troa, n. de lundar, där de hedniska förfäderna hade anställt offer åt afgudarne, U.* H. Kk. 1: pr. Jfr. G. Hist. 1. ...
Lykil, m. (af lykkia; Isl. lykill) nyckel. VG.* H.* G.* undir las ok lykki (för lykli), allitt. VG.* gifta kunu til lasa ok lykla, fa kunu lasa ok lykla (jfr. Las), H. Æ. 3: pr; 6: 1. Jfr. Arkar-, Hus-, Kirkiu lykil; Nykil.
... ...
Lyptinger (lypting), m. (af lypta; Isl. lypting, f.) den upphöjda bakstammen af ett fartyg. U.* VM.* Jfr. Tialda.
Lysa, liusa, v. a. m. dat. l. acc. (af lius) eg. lysa, göra ljus; 1) göra känd, kungöra, tillkännagifva. VG.* ÖG.* U.* SM. Kk. 13. not. 93; B. 6: 3; 30: pr, 1; 31: pr; M. 19: pr; Þj. 13: 1; Add. 2; VM.* H.* G.* Sk.* St.* Chr.* l. sættum, köpe, sari, þiupti &c. VG. R. 3: 2; J. 3: 3; FS. 6: 1; II. K. 69; R. 3; J. 7; Forn. 25; VM.* Bj.* G.* l. firi motsmanni, byamannum, sokn &c., ɔ: för dem, VG. I. Þ. 14; SM.* VM.* l. firi hionum, ær æi lyst firi hanum, ɔ: angående dem, se Firi 15. þa skal (n. den dräpnes arfvinge l. den som blifvit sårad l. slagen) vighi, sarum l. saku l., VG. I. Md. 1: pr; S. 1; B. 1: pr; II. Dr. 1; att det är om målsegaren som här talas, och ej om den brottslige, är klart af sammanhanget, i synn. i I. S. 1, där det tillägges: vet eigh hvat hælder æptir mæler &c.; jfr. Frafall, och Cal. Opp. I. 294. not. draparin lysir æi, n. det af honom gjorda dråpet, VM.* hun skal þæt l., n. att hon är hafvande, U.* liuse þæt ofna þingi, n. att köpet och skötning skett, Sk.* l. ok næmna alla, ɔ: offentligen uppräkna dem och säga deras namn, VG.* l. man i ban, l. han a man, se Ban 2. af kirkiu lyster = i ban lyster, U.* lysas biltugher, VG.* l. man frithlös, Sk.* havir han undi soknara a þingi (n. þær) til lystan, ɔ: offentligen tillsatt att sköta den tjensten, ÖG.* l., manhælghþ a man, se Manhælghþ. l. friþ gutum, G.* sva længe then fridher lyses, så länge det kungörs att den freden skall fortfara, St.* konungs fridher lyses manne l. a man, se Friþer 5. l. friþ a gisninga skogh, SM.* l. aldinskogh i hælgh, se Hælgh. l. æptir þy (sum) væþsat var, kungöra att panten blifvit bortstulen &c. U.* St.* þiufnaþer sum laghlika ær lyst æftir, ÖG.* ier lyst eptir (n. þreli) at kirkiu &c., ɔ: kungjordt att trälen rymt, G.* þa lystu þer þem (laghum ok laghbok) a þingi l. mangum landsþingum, ɔ: uppläste den författade nya lagboken, U.* SM.* þænne ræt var liuster a landsþingi, thænne logh liustes &c., ɔ: kungjordes såsom gällande, Sk.* af thöm dagh at boken var lyst, ɔ: lagboken var kungjord såsom gällande; icke att lagboken blifvit uppläst för honom, såsom det blifvit förklaradt i en del nyare hss., och äfven af Arn., anm. s. 183; fråga är n. tydligen om ett förhållande som egde rum vid den tid då den nya lagboken blef i en stad antagen, St.*; jfr. föret. s. LXXII, LXXIII. Jfr. Lagh-, Ut-, Öghlysa; Þingliusæ; Ban-, Olyster. 2) stadga, påbjuda. VG.* ÖG.* Bj.* goþ lagh l. ok i skript koma, ɔ: stadga och låta skriftligen författa, VG.* sum mæþ skript lyser laghbok var, ɔ: uttryckligen föreskrifver, VG.* 3) v. n. impers. (Isl. =) blifva ljust, dagas. G.*
... ...
Læta, se Lata.
Lætia, v. a. (af later, lat, trög; Isl. letja, göra trög l. trött, söka förmå någon att afstå från ett företag; AS. lætan, lettan, hindra, læting, letting, hinder; MG. latjan, fördröja, uppehålla) fördröja, hindra. læts færþ hans, ÖG.* Jfr. Farlater.
... ...
Löpa (laupa, G. impf. lopp; pl. lopu, Chr. Tj. 1: 1.), v. n. (Isl. hlaupa) 1) löpa, springa. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk.* ME. Egn. 19: pr; B. 11: pr; Eþs. 7: pr. l. af lande, Sm. 13: 5. l. or bandum, befria sig från sina band och löpa bort (och sedan göra dråp), VG.* l. a hærskip, gå ombord l. fara på sjöröfvarefartyg, VG.* l. a tompt, i fiendtlig afsigt intränga på en annars tomt, VG.* ...
Lösöra panter, m. lösörepant. sætia -pant manni, )( iorþa pant, H.*
Lösöra ran, n. rån af lösören. Chr.*
Lösöre (sing. U.* ME. Kp. 7; St. Kp. 6; pr. pl. -rar, -ra; -re, SM.), m. (merendels pl.) lösören. ÖG.* U.* VM.* H.* Sm.* ME.* )( iorþ, VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* )( eghn, ÖG.* SM.* VM.* )( egha, U.* )( hus, VM.* )( arf, se Arf 1. -ra ok ganganz fæ, fäkreatur och annan lös egendom, U.* ME.* i pænningum ok (n. andrum) -rum, St. G. 5: pr. almænnings iorþ ræknas fore -ra, ME.* Chr. Eds. 31: 1. Jfr. Öre, Bolfæ 1.
...