allmän fred och säkerhet mot andras oförrätter, och särdeles mot deras hämnd, mot hvilka någon förbrutit sig. VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* G* Sk.* ME.* f. balker, VG.* möta kunungi mæþ gruþ ok friþ, genom pleonasm, om ej friþ här först tillkommit genom skriffel för gislum, SM.* ME.* Chr. Kg. 6: 1. vara i bonda -þi ok laghum, ɔ: allmän fred och rätt (och ej den särskilda fred som är stadgad angående gästning (jfr. Bonda lagh), ME.* Chr. Kg. 27: 2. havi hvarghin friþ (n. så att han ej skulle kunna fängslas) utan i kirkio æller klostre, ME.* Chr. DrVl. 2, 7. þæn man aghi æi siþan mera friþ a þingi æn annarstaþ, SM. M. 14: 1. havi þær (n. i kyrka l. kyrkogård) æi mera friþ &c. SM. Þj. 11: pr; ME.* Chr. Tj. 24. þen sum friþ atte þær hava, n. i kyrkogården, ME. Þg. 27: pr. beþas friþ, VG.* SM.* bryta friþ (a manni), VG. I. Kk. 12: 1, 2; II. Kk. 25, 52; U.* SM.* H.* Sk.* f. varþer a (n. manni) brutin, VG. I. B. 1: pr.; II. Fr. 1. jfr. Friþ brut. hæmnas obrutnum -þinum, ɔ: utan att därmed bryta någon fred, ÖG.* firigæra l. firihugga -þi (sinum), VG.* ÖG.* ME.* havi forbrutit frid sin, n. den honom medgifna fred under en månads tid, Chr.* sökia friþ mans (af hanum), ɔ: att han må dömmas fredlös, ÖG.* Sk.* friþar (gen.) mans ægha vald, hafva rätt att fordra att han dömmes fredlös, VG.* fa friþ mans, se Fa 2. han van l. inti alt a endagha til -par hans (ɔ: för att göra den andre hans fred förlustig) sum lagh til sæghia, edsformulär, VG.* biþia manni friþ a þingi, ɔ: att dråparen må kunna i fred komma till tinget och därifrån återvända (jfr. Griþ), Sk.*. þæn sum han (n. friþlösan man) i friþ tok, ÖG.* ægha &c. friþ dags ok nattar til skogs, VG.* mista sin friþ, Sk.* ME. Eþs. 42: pr. biþia (man) i friþ, se Biþia 1. hoggæ mans fred af hanum met sit vapn, se Vapna tak. friþ flya (jfr. Flya), VG.* ÖG. U. H. Kg. 5, ME.* lata döma sik i friþ, VG.* lösa sik i (konungs) friþ, U.* SM.* VM.* H. Kg. 6: pr. giva manni friþ, om konungen, VG.* ÖG. U.* SM.* H. Kg. 6: pr; ME. Eþs. 27; DrVI. 13, 14. æftir þy hans friþ sætia &c., se Sætia. skipa biltogom manni friþ af konangi, Chr.* friþ (ater) fa, VG.* U.* SM.* VM.* H. A. 13: 8; Sk.* ME.* koma (ater) i friþ, VG.* ÖG.* U.* SM.* H. Kg. 6: pr; ME.* koma til bot eller frid, Chr. Kg. 27: pr. ær f. mans ubötter, se O bötter. 5) större fred, medgifven åt vissa tider, ställen l. personer. U.* VM.* H.* Bj.* G. 9; St.* i -þi, U.* SM.* VM.* G.* a -þi, G. 9, 10, 13: pr. -þa mællum, på de tider då sådan fred ej gäller, U.* SM.* utan alla -þi, = friþa mællum, Bj.* i þæssum -þum (n. i siælfsins heme &c.), SM.* alt þæt i -þinum ökis, ɔ: den tillökning i böterna som eger rum då sår blifvit gjordt i friþi, U.* SM.* aldra manna f., SM.* G.* f. mæþ guþslikama (jfr. Guþslikami), U.* SM. H. Kk. ind. 21. guþs f. ok þe hælghu kirkiu, = f. mæþ guþslikama, U.* SM.* H. Kk. 21: pr. bryta (þæn) friþ, U.* SM. Kk. 20: pr; H.* brytæ bys (ɔ: stadens) frid uden by, ɔ: på stadens mark, där samma fred gällde som i staden (jfr. Byfred), Sk.* f. sværies uppa skanör l. i hafnæ, Sk.* æi a han þær friþ hava, æi haver han þær friþ, n. den större fred som annars gäller i kyrkan l. kyrkogården, så att han ej skulle kunna med våld därifrån bortföras, U.* H. Kk. 18: 1. havi þær (n. i kirkiu) engin friþ, St.* i friþ taknir, om vissa dagar, då enligt G.* för dråp &c. särskilda böter voro stadgade. þe æru i fyratighi l. LXXX marka friþi, ɔ: så mycket bötes för fredsbrottet om deras fred brytes, H.* hava friþ i sinu skipi (n. = hemfred), Bj.*
