...
Husfrugha, husfruha, husfrua, husfru (husprea, hosprea, VG.* husfroya, G. husfrö, Sk. hustru, St. Chr. husfröa, huströ, hustro &c. ÖG. &c. yngre hss.), f. (Isl. húsfreya) hustru (i förhållande till mannen, uxor), husmoder (i förhållande till huset och husfolket, materfamilias). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Bj.* G.* Sk.* ME.* St.* Chr.* )( bonde, VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm. 7: pr; 10: 1 &c. )( husbonde, U.* G.* laghgift h., U. Æ. 18; ME. G. 2: 5. bonde æller bryti æller þera -ur, U.* SM.* til heþer ok til h., se Heþer.
Husfrudöme, n. husmoders stånd, värdighet och rättigheter. U.*, där d. o. dock endast förekommer i gamla ed. af U.; jfr. föret. s. LXII.
Huskaper, se Hæskaper.
Huskona (huskunæ, i yngre hss. husqvinde, Sk.), f. 1) trälinna. VG.* ÖG.* Sk.* )( sætes ambut, Sk.* 2) träls hustru. VG.*
Huskunu barn, n. barn afladt med trälinna. ÖG.*
Husl, n. (Isl. =; AS. husl, husel; MG. hunsl, offer) den h. nattvarden. VG.* taka h., viþ -li taka, VG.*
Husla, v. a. (Isl. =; AS. huslian) meddela den h. nattvarden. VG.*
Huslgipt, f. en afgift till presten vid den h. nattvardens begående, skriftpänningar. VG.* Jfr. Paska pænningar.
Huslykil, m. hysnyckel. H.* Jfr. Hus nykil.
Hus man, m. = husætis maþer. U.*
Hus nykil, m. husnyckel. U.* Jfr. Hus lykil.
